Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kantabel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
525
Kantabel—Kantakuzenos
526
kan. Dylikt sammanhang kan enl.
K. icke härröra från tingen i och
för sig själva utan är blott ett
uttryck för sammanhanget
(syntesen) inom vårt eget
medvetande, för vilket tingen i sig bli
till företeelser och därmed till
föreställningar däri. Den
motivering, K. härmed ger för
kategoriernas objektiva giltighet,
kallar han deras transscendentala
de-duktion. K. betecknar det grepp,
varmed han låter medvetandet
självt skapa naturens lagar i
stället för att av denna mottaga dem,
ss. tillämpning inom
kunskapsteorin av Copernicus’ princip.
Söker vårt medvetande att gå
utöver företeelsevärldens råmärken
och tillämpa kategorierna på
tingen i sig, uppstå enl. K.
oövervinneliga vanskligheter. Försöket
att fatta vårt eget jag som ting i
sig för att därmed kunna hävda
själens odödlighet döljer ett
felslut, som kallas quate’rnio
termino’rum (jfr
Slutledning). Strävandet att tolka
världsalltet, kosmos, som en
absolut helhet med början och slut
samt vår vilja ss. en inom denna
helhet existerande förmåga att
absolut, d. v. s. fritt, börja en
handlingsserie invecklar oss i
antinomier, dialektiska
paradoxer, vari påstående (tes) och
motpåstående’ (antites) lika bra
kunna bevisas. Försöket att
återföra all verklighet till en absolut
princip, till ett gudomligt väsen
resulterar i vissa gudsbevis (se
d. o.), vilka K. söker uppvisa
vara otillräckliga. Ehuru vi ej
teoretiskt kunna bevisa vare sig
själens odödlighet, viljans frihet
1. Guds existens, kunna vi dock
enl. K. lika litet teoretiskt
bevisa overkligheten av dessa tre
s. k. förnuftsidéer. Fastmer måste
vi, ss, K. i Kritik der praktischen
Vernunft (1788) och andra
skrifter söker visa, ur praktisk
synpunkt tro på dessa idéers
verklighet ss. nödvändiga villkor för
en moralisk världsordning.
Sedligheten innebär människans
obetingade, av ren pliktkänsla burna
lydnad för den för alla förnuftiga
varelser gemensamma och därmed
allmängiltiga sedelag, som av K.
kallas det kategoriska
imperati-vet och som bjuder oss att
behandla varje förnuftigt väsen ej
blott som medel utan ock som
självändamål. Kritik der
Urteils-kraft (1790) behandlar dels
estetikens problem, dels spörsmålet om
ändamålsbegreppets betydelse för
naturförklaringen. K. ser i det
sköna något från såväl det
sinnligt angenäma som det nyttiga
principiellt åtskilt, därigenom att
det framkallar hos oss ett från
själviska hänsyn fritt,
”intresselöst” välbehag. — Från K.
utgick såväl en idealistisk
utveck-lingsserie (Fichte, Schelling,
He-gel och Schopenhauer) som en
realistisk linje (Herbart). I
senare tid betecknar n y k an t i a
-n i s m e n (se d. o.) en återgång
till K:s ståndpunkt i dess mera
ursprungliga gestalt. Även ur
allmänt kulturell och litterär
synpunkt har K. särskilt genom sina
etiska och estetiska läror utövat
ett vittgående inflytande.
Kanta’bel, sångbar. Jfr
Can-t a b i 1 e.
Kanta’briska bergen (av
Can-ta’bria, under antiken ett område
i n.ö. Spanien), bergskedja i n.
Spanien.
Kantaku’zenos, rysk furstlig
släkt, härstammande från
östromerska kejsaren Johannes VI.
Bröderna Georg K., d. 1857,
och Alexander K., d. 1841,
var brödraparet Ypsilantis’
medhjälpare vid upproren mot Tur-
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
