Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kirungabergen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
851
Kiselalger—Kissingen
852
det till kiseldioxid. Med fluor och
klor förenar K. sig under
eldfenomen. Med en del metaller bildar
det föreningar, s i 1 i c i’ d e r. K.
löses ej av syror; däremot löser
det sig under vätgasutveckling i
kalium- och natriumhydroxid. K.
är ett fyrvärt element.
Kiselalger, se Diatomeae.
Kiselföreningar. Kiselväte,
SiH4, är en illaluktande gas, som
antänder sig i luften och
förbrinner under bildning av vita ringar
av kiseldioxid. Kiselklori’d,
SiCl4, är en färglös vätska, som
sönderdelas av vatten.
Kisel-f 1 u o r i’ d, SiF4, är en färglös
gas av stickande lukt. Av vatten
sönderdelas den under bildning av
kiselsyra och
kiselfluo’r-v ä t e s y r a. Kiseldioxi’d,
kiselsyra, SiO2, förekommer i
naturen som mineralen kvarts och
kalcedon samt i många växter, ss.
i cellväggarna hos kiselalger,
frä-kenväxter, gräs m. fl. Den
angri-pes endast av fluorväte och
smältande fosforsyra och alkalier. I
elektrisk ugn bildar den med kol
carborundum (se d. o.).
Kiseldioxid är en anhydrid till en syra,
som kan skrivas H4SiO4 1. H2SiO3
men som endast förekommer i
form av salter, silik a’ter.
Kiselgur, kiseljord,
bergmjöl, diatomacéjord, i n
-fusoriejord, en vitaktig, i
torrt tillstånd mjöllik, mycket
porös jordart, som uppkommit
genom anhopning av massor av skal
efter kiselalger (jfr
Diato-meae). K., som ofta håller rätt
mycket organiska ämnen,
förekommer ibland i mäktiga lager,
t. ex. på Lüneburgheden, och
anträffas även flerstädes i Sverige.
K. användes vid tillverkning av
vattenglas, ss. isoleringsmedel för
ångpannor, vid polering av
metaller, förr även i dynamit.
Kiseljärn,
Kiselmangan-j ä r n, se J ä r n sp. 324.
Kiselsinter, kiselsyra, som
avsatt sig ur vattnet vid varma
källor. Är K. porös och innehåller
för-kislade växter, kallas den även
kiseltuff.
Kiselskiffer, en av kolsubstans
mörkfärgad, flintliknande
kvart-sit. Svarta och jämna varieteter
av K. användas som proberstenar
(se G u 1 d p r o v).
Kiselsyra, se
Kiselföreningar.
Kisfaludy [ki’sfalodj]. 1.
Sänd or K., f. 1772, d. 1844,
ungersk skald, officer. K. är
framför allt bekant för sina
kärleksdikter, Himfy szerelmei (1807),
vilka förskaffat honom namnet
”den ungerske Petrarca”. — 2.
Karoly K., f. 1788, d. 1830,
ungersk författare, vann stor
popularitet genom sina historiska
sorgespel och sina lustspel med
ämnen från ungerskt folkliv. Till
minne av K. stiftades 1836 ett
Kisfaludysällskap, som
verkar för den ungerska
litteraturens befrämjande.
KisiT Irmak [ki-] (turk, röda
floden, grek. HaTys, saltf loden),
Mindre Asiens huvudflod,
utmynnar i Svarta havet. 950 km.
Kisjinev [ki’-], rum. Kisinou,
huvudstad i Bessarabien,
Rumänien, vid järnvägen Odessa—
Jassy. Gymnasier; botanisk
trädgård. Omfattande industri samt
spannmålshandel. 115,000 inv.
Kisme’t [kis-] (turk., arab.
ki’sma, tilldelning), hos
muhammedanerna benämning på det
oundvikliga ödet.
Kison [ki’-], se Jisreels
d a 1.
Kissingen [ki’-], stad i n.v.
Bayern. 6,000 inv. En av
Tysklands mest besökta kurorter med
kolsyrehaltiga koksaltkällor, som
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
