Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyhn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1561
Kyhn—Kylteknik
1562
arméledningen, som medförde
hans avgång.
Kyhn [kyn], Vilhelm, f.
1819, d. 1903, dansk målare. K.
var elev till Eckersberg, vars
konstnärliga grundsatser han i
stort förblev trogen. Hans
landskap, oftast stämda i en mild
kolorit, bära vittne om ett
utpräglat danskt konstnärsgemyt.
Kühne [ky’ne], Willy, f.
1837, d. 1900, tysk fysiolog, prof, i
Amsterdam 1868, i Heidelberg
1871, gjorde viktiga upptäckter
bl. a. över rörelsenervernas
änd-organ, hemoglobin,
matsmält-ningsenzymer och
äggviteklyv-ningar, synpurpurn m. m.
Kükenthal [ky’-], Willy
Georg, f. 1861, d. 1922, tysk
zoolog, prof, i Jena 1889, i Breslau
1898. K. utgav bl. a. avhandlingar
om däggdjurens tandsystem,
valdjur och koralldjur, skildringar
av sina forskningsresor till Norra
Ishavet, Möluckerna och Borneo
samt den mycket använda
Leitfa-den für das zoologische
Prakti-kum (l:auppl. 1898).
Kykla’derna [kyk-],
Cykla’-derna, ögrupp i Egeiska havet.
2,620 kvkm. 120,000 inv. De
viktigaste öarna äro Paros, Delos,
Melos, Tenos, Mykonos, Naxos,
Santorin (Tera), Syra och Keos.
K. äro bergiga, delvis av
vulkaniskt ursprung, delvis rester av
ett sänkt landområde. Viktiga
produkter äro smärgel (Naxos),
järnmalm, vin och tobak. K. bilda
en grekisk nomarki. Huvudstad
Hermupolis.
Kykliker [ky’k-] (grek. ky’klos,
ring, krets), benämning på de
grekiska skalder, som under
århundradena närmast efter de
home-riska dikternas framträdande
författade episka dikter med ämnen
från den grekiska hjältesagan.
Kyklo’perna [kyk-] (”de rund-
Gustav II Adolfs kyller, buret i slaget
vid Lützen. Livrustkammaren.
ögda”), i grek. myt. jättar 1.
gudomligheter, som endast ha ett
öga, placerat mitt i pannan. Hos
Homeros äro K. ett vilt och
barbariskt jättefolk. Mest bekant är
Polyfemos (se d. o.). Jfr G a i a.
Kyklo’piska murar [kyk]
kallas de av väldiga, oftast
ohuggna stenblock uppförda
förklassiska borgmurarna på grekiska
fastlandet, emedan de på grund
av sin storlek ansågos utförda av
kykloper.
Kyklo’pöarna [kyk-], se Aci
r e a 1 e.
Kylare, apparat, där ett
medium avkyles genom att strömma
förbi en vägg, längs vars andra
sida ett annat, kallt medium
strömmar. Om K:s användning
se bl. a. A u t o m o b i 1 sp. 888
och Destillation sp. 254.
Kylknölar, detsamma som
frostknölar (se d. o.).
Kyller (ty. Koller), en vanl. av
älghud förfärdigad rock, som i
början av 1600-t. bars under
rustningen och då ersatte
pansarskjortan. K. bars sedermera även
utan rustning. Sist bars K. i
Sverige av Livregementets
kyrassiä-rer och avlades definitivt 1815.
Kylskada, detsamma som
för-frysning (se d. o.).
Kylteknik, konsten att giva en
kropp 1. ett rum lägre
temperatur än omgivningen. För
åstadkommande av avkylning är varje
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
