- Project Runeberg -  Bonniers konversationslexikon / VII. Kyrkofrid-Meuse /
155-156

(1922-1929)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagos ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

155 Lagrättan—Lagsökning 156

krigsmakten och kyrkolag,
ävensom förslag till lagar, som enl.
uttrycklig grundlagsföreskrift
skola stiftas i samma ordning
som dessa, över andra lagförslag
(t. ex. rörande grundlag och
kommunallag) står det K. M:t fritt
att höra L. K. M:ts lagförslag
till riksdagen skola åtföljas av
L:s yttrande, därest detsamma
inhämtats. Innan K. M:t
pro-mulgerar ett av riksdagen
antaget lagförslag av ovan
angiven innebörd, skall yttrande
inhämtas av L. Tjänstgöringstiden
i L. är två kalenderår.
Föredragningen i L. ombesörjes av särskilt
förordnade personer.

Lagrättan, se Allting.

Lagsaga (fsv. laghsagha),
eg. lagmannens uppläsande av
lagarna för menigheten,
sedermera det område, som lydde
under en lagmans domsrätt.

Lagsagoman, se Allting.

Lagskipning, se
Rättskipning.

Lagspråk, se R ä 11 s s p r å k.

Lagstadd säges sådan tjänare
vara, som ingått tjänsteavtal enl.
legostadgan (se L e g a).

Lagstiftande församling (fr.
assemblée législative). 1. Se

Franska revolutionen
sp. 548 f. — 2. Se Frankrike
sp. 519.

Lagstiftande kår (fr. corps
législatif) fanns i Frankrike
under konsulatet samt första och
andra kejsardömet (jfr
Konsulatförfattningen).

Lagstiftande makt, se
Lagstiftning och M a k t f ö r
-delningsläran.

Lagstiftning, den rättsliga
akt, varigenom lag kommer till
stånd. Proceduren härvidlag är
olika beroende på
författningarna. I absolutistiskt styrda stater
utövade vanl. regenten ensam L.

Med tiden erhöllo även folkets
representanter del i L., och
numera betraktas
folkrepresentationen ss. den egentliga
lagstiftande makten, i det dess
lagstiftningsbeslut i regel
sanktioneras. Pä senaste tid har
emellertid vid sidan av
folkrepresentationen folket självt i
valförsamlingarna börjat tillerkännas
lagstiftningsrätt, s. k.
referendum (se
Folkomröstning). I Sverige har sedan
gammalt L. framgått ur en
samverkan mellan konungen och
folkrepresentationen. Enl. 1809 års
R. F. § 87 äga konung och
riksdag gemensamt stifta, ändra och
upphäva allmän civil- och
kriminallag samt kriminallag för
krigsmakten ävensom kyrkolag,
varvid dock erfordras samtycke
även av kyrkomötet. Innan
konungen i statsrådet fattar sina
beslut rörande L., skall lagrådet
(se d. o.) höras. Betr,
grundlags-stiftning gälla särskilda regler
(se Grundlag).

Lagsökning för gäld, det
förfarande, som äger rum, då en
borgenär hos överexekutoi- yrkar,
att betalningsskyldighet skall
åläggas gäldenär. Förfarandet är
enklare, billigare och mera
tidsbesparande än rättegång vid
domstol. — L. får komma till
användning i fråga om fordran,
som grundar sig å skriftligt
fordringsbevis (dock ej växel 1.
check), som avser penningar 1.
varor till viss mängd och
beskaffenhet och som är till betalning
förfallen. L. skall i allm. ske hos
överexekutor i den ort, där
gälde-nären har sitt bo och hemvist, och
skall begäras skriftligen med
bifogande av fordringsbeviset i
bestyrkt avskrift. — Då
lagsök-ningsmålet är slutfört, meddelar
överexekutor utslag, som kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:21:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonkon/7/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free