Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luktorgan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
845
Luktorgan—Luktsalvia
846
Luktorgan, sinnesorgan,
genom vilkas retning, vanl. genom
inverkan av ämnen i gasform men
trol. även av ämnen i lösning,
förnimmelsen av lukt framkallas.
L. i form av spridda 1. anhopade
luktceller, ofta med små
stavlika utskott från den fria
ändan, finnas t. ex. i huden på
huvudet hos virvelmaskar, i
snäckornas tentakler, hos bläckfiskar i en
luktgrop under ögonen och
hos flertalet musslor i ett med
flimmerceller försett L., o s f r a’
-d i u m, i mantelhålan. Leddjuren
bära särskilda luktborst på
antennerna. — Under
fosterutvecklingen anläggas L. hos
ryggradsdjur ss. ett par 1 u k t g r o
-par framför och ovan
munöppningen. Hos fiskar utvecklas dessa
gropar till luktsäckar, vilkas
mynning är delad i en främre och en
bakre öppning. Från bakre
öppningen löper hos vissa broskfiskar
en ränna till munnen. Hos alla
ryggradsdjur, som andas
atmosfä-risk luft, mynna de till rymligare
näshålor (se Näsa)
utvecklade luktgroparna genom bakre
näsöppningar i munhålan och
svalget. Den yta av näshålornas
slemhinna, som är försedd med
sinnesepitel, är hos många
däggdjur betydligt större än hos
människan. — Från näshålans
botten avsnöres under
fosterutvecklingen hos många
ryggradsdjur en med sinnesepitel beklädd
blåsa 1. gång, som innerveras från
lukt- och trigeminusnerven. Ofta
träder detta s. k.
Jacobson-s k a organ i förbindelse med
munhålan (t. ex. hos flertalet
däggdjur genom Stensonska
gången). Spår av detsamma
finnas även hos människan.
Ja-cobsonska organet anses vara en
”vattennäsa”, i vilken luktämnen
”avsmakas”, sedan de lösts i den
Templet i Luksor. kolonnaden.
vätska organet innehåller. Hos
ormar insamlas luktämnen, då
den tvåkluvna tungan uträekes.
Därefter införas spetsarna av
denna i gångarna av Jacobsonska
organet, som därvid kommer i
kontakt med luktämnena.
Organet representerar ev. det hos
ryggradsdjuren äldsta L. — M ä n
-niskans L. utgöres av en
mycket begränsad (c:a 500 kvmm.)
del av det övre, bakre partiet av
näsans slemhinna. Slemhinnan i
L. består av ett högt, flerradigt
cylindriskt epitel samt en
bind-vävsmembran. Inom epitelet
finnas sinnesceller. Dessa ha oval
form och utlöpare, som dels gå
till näshålan, dels samlas till
buntar, lukttrådarna, fi’la
ol-facto’ria, vilka tillsammans bilda
luktnerven och sluta i
bu’l-bus olfacto’rius (se Hjärna).
Luktsalt, skarpt luktande
ämnen, ss. ammoniumkarbonat,
ättiksyra med kaliumsulfat m. fl.,
förr mycket använda som
stimu-lantia vid plötsligt illamående
och svimning.
Luktsalvia, se Tanacetum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
