Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mandespråk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1167
Mandrill—Manet
1168
under medeltiden vid
framställningar av Kristus, madonnan och
helgonen gärna använd
strål-gloria, som i form av en, ofta
tillspetsad, oval omger hela
gestalten.
Mandri’11, se Babianer.
Mandsjuri’et, se
Manchu-r i e t
Manege [-ä’sj] (fr. manège),
ridbana 1. ridhus.
Manén [-e’n], Juan, f. 1883,
spansk violinist; uppträdde i
unga år som pianist och har
senare vunnit berömmelse som
violinist genom sin utmärkta teknik
och förfinade konstuppfattning.
Även talangfull tonsättare.
Ma’ner (lat. ma’nes), enl.
romersk tro dödsrikets
skydds-gudar. Under kejsartiden
uppfattades M. som de dödas andar. På
gravstenar förekom inskriften
D(is) M(anibus), ”åt manerna”.
Manér (fr. manière, av lat.
ma’nus, hand; eg. sätt att föra
handen), sätt, vana, en persons
sätt att uppträda; ett för en viss
konstnär 1. författare
karaktäristiskt uttryckssätt, ofta med
klandrande betydelse, liktydigt
med vanemässighet 1. slaviskt
efterbildande av en annans. —
Manérlig, sirlig, överdrivet
artig. — M a n i e r e’ r a d,
konstlad, tillgjord. — Manier i’ st,
konstnär, som hemfallit åt M. i
dess klandrande betydelse.
Månes, Josef, f. 1820, d.
1871, tjeckisk målare och grafiker.
M. är upphovsmannen till den
tjeckiska renässansen vid 1800-t:s
mitt och skapade i sina målningar
och etsningar ur det böhmiska
folklivet, sina träsnittsporträtt
och sina illustrationsverk (t. ex.
Ziskas död) en nationell stil.
Ma’nes, se Maner.
Manet f-nä’], Édouard, f.
1832, d. 1883, fransk målare,
im
pressionismens (se d. o.)
banbry-tare. I sin tidigare produktion
står han i starkt beroende av
äldre konst, som han efter
läroåren hos Couture studerade och
kopierade. Framför allt blevo
Goya och Velasquez hans
läromästare, om vilka den breda,
djärva touchen, den mästerliga
valörbehandlingen och den mörka,
mustiga färgskalan påminner.
Även i motivvalet har hans konst
under detta skede en starkt
spansk karaktär. Hans egentliga
genombrottsverk äro Frukosten i
det gröna (1863) och Olympia
(1865), bägge nu i Louvre, som
visserl. i många avseenden,
framför allt i kompositionen, visa en
traditionell uppfattning men
genom sina måleriska nyheter,
särskilt återgivandet av de nakna
kvinnokropparna utan
modellerande skuggfärger, väckte stark
indignation, då de utställdes.
Kring M. samlades en krets unga
målare, de senare
impressionis-terna, som betraktade M. som sin
ledare, ehuru han ej deltog i
deras utställningar under 1870-t.
Under detta decennium övergick
M. själv till det rent
impressionistiska, snabbt skisserande
mål-ningssätt med helt ljusa färger
och av ljus och luft vibrerande
skildring av den omgivande
verkligheten, som karaktäriserar hans
senare produktion. Denna
omfattar allt från stilleben till porträtt
(se ill. till Fransk konst sp.
588) och figurmålningar men
främst scener ur det parisiska
gatu- och nöjeslivet. — M. är en
av det moderna måleriets stora
nydanare, en stark och
ursprunglig målarbegåvning, en skarp
iakttagare och en suveränt
skicklig artist med på en gång djärv
och förfinad touche och kolorit.
Han var även betydande som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
