Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mittag-Leffler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127 Mjukstråle—Mjälte 128
Mjukstråle, se Fiskar sp. 41.
Mjuna, jordart, vars
kornstorlek är 0,02—0,002 mm. M. är
svagt genomsläpplig,
vattenbehål-lande, krymper något vid
torkning och har stor kapillaritet.
Mjäla, ytterst finsandig
jordart, vilken i torrt tillstånd visar
mjölig konsistens och i fuktigt
icke är seg 1. plastisk
(kornstorlek c:a 0,06—0,002 mm.).
Mjäldrunga, socken i Älvsb. 1.,
jämte Eriksberg och Broddarp
pastorat i Skara stift. 340 inv.
Mjäll, se F j ä 11 n i n g.
Mjällby, socken i Blek. 1.,
pastorat i Lunds stift. 5,605 inv.
Mjältbrand (grek. a’ntrax, lat.
a’nthrax). Veter. Hastigt
förlöpande, smittsam sjukdom, spec.
hos nötkreatur, får och hästar.
Den uppträder vanl. blott med
enstaka fall, stundom hos flera djur
inom en besättning samtidigt och
någon gång farsotartat; i vissa
trakter kan den uppträda årligen
med spridda fall
(mjältbrandsdistrikt). M. orsakas av en spec.
i blodet förekommande bacill
(påvisad 1849). Utom djurkroppen
kunna bacillerna under
gynnsamma villkor utväxa till långa
trådar, i vilka bildas sporer,
som äro mycket
motståndskraftiga mot intorkning, upphettning,
köld o. d.; bacillerna däremot
förstöras lätt av antiseptiska
lösningar, ävensom vid
förruttnelse. Smittämnet upptages
genom sår 1. genom
matsmältningsorganen; oftast uppkommer M.
genom infektion från mark, som
förorenats av sporer. Då smittan
upptagits genom huden, uppstå
svulster, mj ältbr andskar bunklar
(hos häst oftast kring
halsorganen), som snart bli brandiga,
sönderfalla och efterlämna
elakartade, svårläkta sår. M. varar
vanl. från blott ett par till 24
tim. och kännetecknas av hög
feber, andnöd, blodblandad
flyt-ning från näsa och ändtarm
samt ofta kramp. Utgången är i
regel dödlig. Behandling lönar sig
föga; huvudsaken är, att
smittämnet förstöres och att M:s
överförande på människor
förhindras. Djur, som dött i M., få
därför ej obduceras, utan skola
med hud och allt nedgrävas 1.
brännas, och personer med sår på
händer 1. armar böra aldrig
hantera i M. döda 1. sjuka djur. —
Med. Hos människan är M.
relativt sällsynt och angriper i regel
endast dem, som syssla med
infekterade djur, hudar, ull m. m.
Utgången ofta dödlig.
Mjältbrandsemfyse’m, se
F r a s b r a n d.
Mjälte (grek, splen, lat. li’en),
i blodkärlssystemet inkopplat, hos
alla ryggradsdjur förekommande
organ med uppgift bl. a. att
bilda och förstöra blodkroppar.
Den är hos människan belägen
bakom magsäcken, i höjd med 9:e
—11 :e revbenen och väger 150—
200 gr. hos vuxen person. M.
omges av en kapsel av bindväv och
glatt muskulatur. Från
densamma stråla förlängningar, t r a ■
b e’ k 1 e r, in i organets inre. I
trabeklerna ligga de större kärlen,
och mellan desamma utbreder
sig m j ä 1 t p u 1 p a n, en
halv-fast massa, som består av
förgrenade blodkärl, delvis
vidgade till oregelbundna hålrum,
m j ä 11 s i n u s, samt av lymfoid
vävnad (se Lymfkörtlar),
som vid kärlens
förgreningsstäl-len innehålla folliklar, M a1 p i
-ghiska kropparna,
gråvita, dammkornstora knottror. I
folliklarna bildas vita
blodkroppar. Vid flera
infektionssjukdomar sväller M. betydligt
(mjält-förstoring).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
