Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mongoliet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
Mongoliet
194
Ö. och centrala Asien, delvis även i
Bortre Indien. Till v. Asien och
Främre Indien kom den först i
historisk tid och har där
mestadels blandat sig med äldre
inbyggare och väsentligen förlorat
sina raskaraktärer. Kulturnivån
är mycket olikartad. Verkliga
kulturfolk äro kineser, japaner,
koreaner, tibetaner, burmaner,
siameser och annamiter.
Hästnomader bebo Asiens stäppbälte.
Polarstammarna äro rennomader
1. fiskare och jägare. Efter
språken kan följande indelning göras:
A. Gammalsibiriska folk av olika
språkstammar (jfr
Polarfolk): a) tjuktjer och korjaker;
b) jukagirer; c) kamtjadaler; d)
giljaker; e) Jenisej-ostjaker. B.
Turkfolk. C. Mongoliska
folkgruppen (se nedan 2). D.
Tungu-ser. E. Japaner. F. Folk i
öst-Asien med sinsemellan besläktade
enstaviga språk: a) kineser; b)
tibetoburmanska folkgruppen; c)
gamla stammar i Syd-Kina
(miaotsi och mantsi, lolo, moso);
d) taifolken (bl. a. siameser),
laos, shan; e) annamiter. — 2.
Folkgrupp, omfattande: a)
mongoler (i detta ords inskränktare
bet.; se nedan 3); b) burjäter;
c) kalmucker. — 3. Folk i
Mongoliet, efter vilket rasen fått sitt
namn, enär det i hög grad
företer de mongoliska
raskaraktärerna. M. äro hästnomader
och bo i filttält; en mindre del
äro jordbrukare och odla hirs och
korn. De tillhöra en särskild
lama-istisk sekt med överlama i Urga.
— Historia. M. voro urspr.
splittrade i en mängd stammar och
levde som nomader. Vid början av
1200-t. samlades de under
Djingis k han (se d. o.) och
blevo ett av världshistoriens
märkligaste erövrarfolk. Efter
Djingis khans död (1227) delades
hans rike mellan hans söner,
varvid Djagatai blev furste över
Mellan-Asien till Buchara i v.,
medan hans yngre broder O g o t a i
(1227—41) regerade i Karakorum
och som storkhan fick överhöghet
över hela riket. Ogotai fortsatte
erövringen av n. Kina (se d. o.
sp. 803 f.) ; hans brorson B a tu
lade under sig Ryssland och
Ungern och inträngde i Schlesien,
där han vid Liegnitz 1241
besegrade en tysk riddarhär. På grund
av Ogot ais död återvände B atu
emellertid till Asien. Under
Mangu (1247—60) nådde M:s
välde sin största utsträckning, i
det bl. a. även s. Kina och Persien
erövrades. Mangus bror, Kub 1 ai
khan (1260—94), gjorde Peking
till sitt residens. M. uppgingo
hastigt i de olika kulturfolk, de
underkuvade, vilket snart ledde
till att världsväldet sönderföll i
fyra delriken: ett kinesiskt, ett
central-asiatiskt, Djagatai, ett
ryskt, Gyllene Horden (se
d. o.), och ett persiskt. Minst
utsatt för främmande inflytelser
var Djagatai, och från detta
utgick vid slutet av 1300-t. den
andra stora mongoliska
erövringen, varigenom Timur Lenk (se
d. o.) förenade större delen av det
gamla riket under sin spira. Hans
son, Sjah Ruch (1405—46),
lika framstående regent och
krigare, lyckades sammanhålla riket,
men efter hans död föll det
sönder. I Djagatai regerade Timur
Lenks ättlingar till 1500, då den
dåv. härskaren B a b e r fördrevs.
Denne inträngde i Indien och blev
där grundaren av Stora Moguls
välde (se Indien sp. 1314 f.).
Mongoli’et, Yttre och Inre
M., biland till Kina, gränsar i s.
till egentliga Kina och
Öst-Turke-stan, i v. och n. till Sibirien, i ö.
till Manchuriet. C:a3 mill. kvkm.
7. — L e x. VIII. Tr. 15. 4. 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
