Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mysterium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
Mysterium—Mytilene
454
måltider o. s. v., men voro eljest
sinsemellan av ganska olika
karaktär. — 2. (Förvrängning
av mlat. ministe’ria, kyrkliga
handlingar.) Beteckning för en
viktig grupp inom det
medeltida dramat, omfattande
skådespel med motiv ur den bibliska
historien. Termen mystère
uppkom under 1400-t. i Frankrike,
där genren nådde sin rikaste
utveckling (jfr D r a m a sp. 498).
Mot slutet av medeltiden växte M.
ut till ofantliga dramserier, som
för sitt framförande krävde flera
dagar, en personal av hundratals
uppträdande och en scen med
mångfaldiga dekorationer och
tekniska anordningar (jfr Teater).
Myste’rium (lat., av grek,
my-sterrion, ytterst av my’ein,
tillsluta) , något hemlighetsfullt,
oförklarligt. Jfr Mysterier.
— Mysteriö’s, hemlighetsfull.
Mysticfsm (avlett av mystik)
användes övervägande ss.
filosofisk term för att beteckna en på
mystisk grundval genomförd
spekulation om tingens väsen, vilken
avvisar förståndet ss. otillräckligt
kunskapsorgan och i stället
vädjar till en inre känsla, aning,
intuition o. d. Bland representanter
för M. märkas i äldre tid Böhme,
i nyare Schelling m. fl.
Mystifie’ra, my s t i f i ce’ r a
(fr. mystifier), föra bakom ljuset.
— Subst.: mystifikatio’n.
Mystfk (av grek, mystiko’s,
hemlig), i teologin beteckning för
den fromhet, ”som lägger stark
vikt på föreningen med det
gudomliga och på religionens
outgrundlighet” (Söderblom). M.
förekommer i någon form i all
levande religion, men hos vissa
individer (my’stiker i spec.
mening) 1. riktningar framträder.
den med särskild styrka. Indien
erbjuder exempel både på den
glödande M., som riktar sig mot
en avgjort personlig gudom
(varvid ofta ett erotiskt element
kommer med), och på den subtila,
spekulativa M. (hos brahmanerna),
vilken söker föreningen med det
all-ena, gudomliga väsendet. En
västerländsk parallell till den
sistnämnda är nyplatonismens
M., vilken inverkade på
Augustinus och under medeltiden fick sin
fortsättning framför allt hos
Eckehart (jfr
Medeltids-filosofi sp. 1427 f.).
Representanter för en personlig
Jesus-mystik äro Bernhard av
Clair-vaux och åtskilliga pietister, ej
minst herrnhutarna. — I allmänt
språkbruk har M. blivit
beteckning för en egenskap, stämning,
framställning etc. av dunkel,
aningsfull, outgrundlig karaktär.
— Adj.: m y’ s t i s k (stundom i
bet. ”misstänkt”).
Myt (grek. my’tos, sägen,
berättelse), berättelse om gudars 1.
halvgudars öden och bedrifter i
längesedan svunna tider 1. om
naturföreteelser, vilka uppfattas
ss. levande väsen (jfr Legend
och Saga); i alldagligt
språkbruk detsamma som ”uppdiktad
historia”. — M y’ t i s k, som
tillhör mytens värld; otrolig, sagolik.
— Mytologi’, inbegreppet av
ett visst komplex av myter, resp,
kunskapen om myterna.
Mytens, sevanMeytens.
Myteri’ (av mlty. muterij, av
ffr. muete, upplopp, ytterst av
lat. move’re, sätta i rörelse), den
form av uppror, varvid samtliga
under någons befäl stående,
särskilt krigsfolk 1. sjömän, sätta
sig upp mot befälhavaren för att
med förenat våld tvinga honom
till någon åtgärd 1. själva
bemäk-tiga sig ledningen.
Mytile’ne, se Lesbos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
