Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nattvardskärl ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
655
Nattvind—Naturalism
656
Oblatask av drivet silver. Omkr. 1700.
(Malsta kyrka, Uppland.)
i de protestantiska kyrkorna av
o b 1 a’ t a s k e n, en dosa med
lock. Särskilt från 1600- och
1700-t. finnas i svenska kyrkor
praktfulla oblataskar med rik,
driven ornamentik. — Till de
protestantiska kyrkornas N. hör
även ett sockenbudstyg för
prästens sjukbesök, bestående av
de olika N. i miniatyrformat,
inneslutna i särskilt fodral.
Nattvind, detsamma som
landvind (se Land- och sjövind).
Nattviol, se H aben ar i a och
Hesperis matronalis.
Nattväktare anställdes förr av
städerna för att vaka över
borgarnas säkerhet och ge tecken i
händelse av eldsvåda, inbrottsförsök
e. d. Ofta brukade N. tillkännage
klockslagen genom avsjungande
av s. k. nattvaktsrop.
Natur (lat. natu’ra, eg.
födelse, av na’sci, födas) betecknar
som filosofiskt begrepp den
sinnliga världen ss. en
sammanhängande helhet, men ock den makt,
vilken betingar detta
helhetssammanhang. Medan Cicero och
andra klassiska filosofer i en
sådan makt närmast inlägga
betydelsen av en världssjäl av mera
opersonlig art, får N. hos
medeltidens kristna filosofer, ss. Sco-
tus, Erigena och Anselm av
Canterbury, utom sin rent
”naturliga” betydelse även betydelsen
gudomskraften i kristen mening,
om ock hos den förstnämnda med
en viss panteistisk färg. En sådan
prägel bär ock Giordano Brunos
och Spinozas beteckning av
gudomen ss. natu’ra natu’rans, ”den
världsfödande naturen”. — I
övrigt användes N. i allm. ss.
beteckning för det inre väsendet hos
ett ting 1. en varelse, ss.
betingande dess egenart.
Natu ra, lat., natur; varor och
tjänstbarheter i motsats till
penningar, i uttrycket in n a t u’ r a
och i sms. som
naturaförmåner och
naturahushållning (direkt varuutbyte,
utan användning av penningar).
Natura’Ie (ital., naturlig), se
H e x a k o r d.
Natura’lia non sunt tu’rpia,
lat., ”naturliga ting äro ej
skamliga”, en urspr. av kyniska skolan
präglad grundsats.
Natura’lier, museiföremål,
bestående av mineral, preparerade
växter och djur o. a. naturalster.
Naturalisatio’n, N a t u r a 1 i
-se’ra, se Medborgarrätt.
Naturali’sm. Fil. I 1700-t :s
språkbruk, ss. hos den tyske
upplysningsfilosofen G. F. Meier, i
regel förnekelse av övernaturliga
faktorers verksamhet i världen.
Numera torde man mindre ge N.
denna antiteologiska innebörd
utan därmed mera avse en
ståndpunkt, vilken vill härleda ej
blott de fysiska utan även de
psykiska företeelserna i världen
enbart ur ett strängt
orsaksbun-det natursammanhang. N. blir då
synonymt med materialism (se d.
o.). — Estet. En riktning,
vilken sätter som sin främsta
uppgift återgivandet av verkligheten.
N. sammanfaller sålunda till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
