Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturkrafter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
663
Naturras—Naturskydd
664
skriftserien Natur och Kultur
m. m.
Naturras, se Kulturras.
Naturrätt (lat. jus natu’rae),
ett rättssystem, som enl. vissa
filosofiska skolor förefinnes
oberoende av och höjt över den
borgerliga rättsordningen (lat. jus
civi’le). Begreppet förekommer
redan hos Cicero, som ansåg N.
sammanhänga med en hos varje
människa inneboende naturlig
sedelag (lat. lex natu’rae). I
kristet teistisk gestalt möter en
liknande tankegång hos Paulus. I
anknytning till dessa traditioner
hävdade medeltidens skolastiska
filosofer, ss. Thomas av Aquino,
existensen av en sådan gudomlig
”naturlag”, vilken t. ex. förbjuder
oss att tillfoga vår nästa något
ont 1. ålägger oss att bestraffa en
brottsling. Med denna naturlag
sammanhänger ock en naturlig
rättsordning, varav den positiva
rätten utgör mera speciella
till-lämpningar. I början av nyare
tiden framträdde den
natur-rättsliga skolan, bland
vars tidigare representanter
märkes Hugo Grotius (se denne). Den
hade ss. statsfilosofisk riktning
sin blomstring under 1600- och
1700-t. Enl. dess lära befann sig
mänskligheten urspr. i ett
sam-hällslöst tillstånd,
naturtillståndet, där individerna levde
oberoende av varandra, lydande
endast N:s enkla bud. Utvecklingen
tänktes leda från detta tillstånd
genom ett s. k. samhällsfördrag
(jfr Rousseau) mellan de
dittills suveränt självständiga
individerna till samhällen, vilkas
författningar bildades genom
särskilda författnings- och
härskarfördrag. Den naturrättsliga
uppfattningen övervanns av den
historiska skolans tänkare och är
numera övergiven av
statsvetenska
pen. Den har emellertid haft stor
betydelse för statsutvecklingen,
särskilt för utbildningen av den
konstitutionella monarkin och
det demokratiska samhällsskicket.
Naturskydd, skyddandet av
den ursprungliga naturen mot
obefogade ingrepp från
människans sida. N., som bl. a. ur
vetenskaplig och estetisk,
stundom även ur folkhygienisk
synpunkt är av största betydelse,
åstadkommes bäst genom
reserverande av hela områden (se
Nationalpark) men även genom
fridlysning av enstaka lämningar
av ursprunglig natur,
naturminnesmärken, ss. genom
ålder, storlek 1. historia
märkliga träd, större flyttblock o. a.
geologiska bildningar, sällsynta
djur- och växtarter m. m. Första
gången N. genomfördes i större
skala var 1872, då Yellowstone
National Park (jfr d. o.)
skyddades. Ss. svenska föregångsmän
bruka nämnas P. A. Säve och A.
E. Nordenskiöld, vilka i slutet av
1870- och början av 1880-t. togo
till orda för N: s idé. Idén till ett
organiserat N. härstammar från
Tyskland (se Conwentz). — I
Sverige fattades efter motion av
Karl Starbäck 1904 beslut (1909)
dels om lag ang.
naturminnesmärkens fredande, dels om
avskiljandet av nationalparker (se d.
o.). Med naturminnesmärke
avses däri ”område 1. till fastighet
hörande naturföremål, som är av
särskilt intresse för kännedomen
om landets natur 1. på grund av
märklig naturbeskaffenhet eljest
synes böra för framtiden
skyddas”. Häri får även anses
inbegripet djur- och växtlivet inom
ett bestämt område, märkligare
vattenfall och sjöar 1. föremål av
mera allmänt estetiskt
naturin-tresse. För naturminnesmärken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
