Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1043
Norrland
1044
knöts genom kolonisation närmare
till kustlandet, och en tid
hävdades svenska anspråk på
Finnmarken (se d. o.). Betydelsefulla för
N: s utveckling blevo Gustav II
Adolfs stadsgrundningar (Torneå
och Söderhamn 1620, Sundsvall,
Luleå och Piteå 1621 samt Umeå
1622). Samtidigt skärptes dock
det bottniska handelstvånget (se
d. o.), uppkommet redan under
medeltiden och gällande ända till
1765. Från slutet av 1600-t.
uppblomstrade bruksrörelsen i N.
Vid samma tid började en visserl.
ännu ofullgången trävarurörelse
bli av betydelse; timmer och tjära
blevo N:s främsta exportartiklar.
— Efter Stora nordiska kriget,
som genom de ryska
härjningarna blev i hög grad prövande
för N., fortskred under 1700-t.
kolonisationens och näringslivets
utveckling raskt. En
trävaruindustri i egentlig mening började
uppstå och floderna få betydelse
som flottleder. — 1800-t.
medförde en genomgripande
förändring i N: s ställning. Länge
till-bakasatt för övriga landsdelar,
blev det först nu ss. det stora
”framtidslandet” föremål för
verkligt intresse från
statsmakternas sida. Skogsbrukets
betydelse växte snabbt, och
sågverksrörelsen utvecklade sig särskilt
efter ångsågarnas genombrott
(1850-t.) till en av Sveriges
främsta industrier; vid dess sida
spelar sedan ett par årtionden den
likaledes på skogsbruket byggande
pappersmasseindustrin en stor
roll. Medan den äldre norrländska
bruksrörelsen tynat bort, ha de
från 1890-t. i större utsträckning
bearbetade lappländska
malmfälten (jfr Malmberget
och Kiruna) blivit Sveriges
främsta produktionscentrum för
järnmalm. Näringarnas
storarta
de utveckling beror i ej ringa grad
på den omfattande utvidgningen
av det norrländska järnvägsnätet
från 1870-t. — I följd av de
stegrade trävarupriserna blevo N: s
skogar från mitten av 1800-t.
föremål för ett livligt
spekulationsin-tresse, och de stora
sågverksbola-gen började systematiskt uppköpa
dem. För Norrlands hela
utveckling har otvivelaktigt bolagens
ingripande varit av ojämförlig
betydelse, ehuru skuggsidor ej
saknats, tidigare framträdande i en
för skogshushållningen menlig
skövling samt i vissa trakter i en
fara för den självägande
bondeklassen att förvandlas till en av
bolagen beroende arbetarklass (se
vid. Norrlandsfrågan).
— Genom 1634 års R. F. hade
bildats Västernorrlands
hövdinge-döme, som omfattade hela N. 1637
utbröts Västerbotten med
tillhörande lappmarker till ett
särskilt Västerbottens län. Efter
Jämtlands och Härjedalens
förvärv 1645, varigenom N. erhöll
en mer tryggad gräns mot Norge,
förenades 1654 dessa landskap
med de s. kustlandskapen till
Västernorrlands län. Från
Västernorrlands län avskildes 1762
Gävleborgs län och 1810 Jämtlands
län samt s. å. Norrbottens län från
Västerbottens. Genom Finska
kriget 1808—09 förlorades till
Ryssland den del av N., som låg ö. om
Torne och Muonio älvar. 1647
upprättades i Härnösand en
superintendentur (från 1772 kallad
stift), omfattande N. utom
Gästrikland och Hälsingland. Först
1904 delades Härnösands stift
genom upprättandet av Luleå stift.
— Kulturminnen. På grund av
befolkningens gleshet under
forntiden äro fornminnena i N. icke så
talrika som i övriga svenska
huvuddelar. De ha ej heller så
syste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
