Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrlandsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1049
Norrlandsfrågan
1050
juni 1909 ang. uppsikt å vissa
jordbruk i Norrland, Dalarna
och Värmland (den s. k.
norrländska uppsikts- 1.
vanhävds-lagen), som vill förekomma
vanhävd å trävaruindustrins
fastigheter. Å bolag, ekonomiska
föreningar och skogsspekulanter
tillhöriga fastigheter, som icke
äro utarrenderade enl.
norrländska arrendelagen, skall uppsikt
hållas däröver, att jordbruket å
fastigheterna icke nedlägges 1.
ägor och byggnader eljest så
vanvårdas, att jordbrukets
vidmakthållande därigenom äventyras.
För utövande av denna uppsikt
skall i varje län finnas en
jord-brukskommission, bestående av
ordf, och två led., vilka samtliga
utses av K. M: t för en tid av 3 år.
Kommissionen äger att i
tvivelaktiga fall föranstalta om syn
å ett jordbruk samt i fall av
vanhävd vidta erforderliga åtgärder
för dess avhjälpande 1., därest
överenskommelse med jordägaren
ej kan uppnås, åtala honom inför
domstol, som då äger föreskriva
åtgärder. — Av undersökningar
betr. Norrlandslagarnas
verkningar har bl. a. framgått, att inom
Norrland, Dalarna och Värmland
bolagens fastighetsinnehav 1918
—19 utgjorde 38,0 % av den i
enskild ägo varande jorden, föga
mera än år 1900. — Genom att
delvis utsträckas till andra delar
av riket ha Norrlandslagarna så
att säga utgjort inkör sporten för
en modern social
jordlagstiftning (se vid. d. o.). —
Beteckningen N. kan även fattas
vidsträcktare, ss. ett inbegrepp av
de problem, som i allm.
sammanhänga med den senaste tidens
utveckling av Norrlands näringsliv,
däri inbegripet ej blott
produktionen från de knappa 4 % av
totalarealen, som utgöras av inägor,
utan även vad som kan utvinnas
från de återstående 96 %, vilka
visat sig innesluta oanat rika
naturtillgångar. Ända långt in på
1800-t. var Norrland en tämligen
förbisedd utmark, och först
järnvägsnätets utveckling (liksom
senare landsvägarnas och
automo-biltrafikens) har möjliggjort de
senaste årtiondenas kraftiga
utveckling av järnmalmsbrytning,
kraftstationer m. m. i inre
Norrland. Då industrin i huvudsak är
inskränkt till särskilda bygder,
har Norrland bevarat en viss
kolonialkaraktär. Medan i Sveriges
sydligare delar nästan all
odlings-jord tagits i bruk, finnas här
ännu väldiga arealer att uppodla,
ehuru klimat- och
avsättningsför-hållanden dra snäva gränser för
ett ekonomiskt jordbruk.
Utnyttjandet av odlingsmöjligheterna
sker dels genom fortgående
uppodling av redan förefintliga
bondehemman, varigenom alltjämt
nya brukningsdelar tillskapas,
dels genom nybyggesverksamhet
(jfr Egna hem sp. 736 f.). Ett
kraftigt stöd för uppodlingen
utgöra norrländska
nyodlings-fonden och norrländska
avdikningsa n slaget (se
dessa ord). 1891 beslöts, att å
kronoparker i Norrb. 1. skulle på
förmånliga villkor få anläggas
smärre skogstorp och
odlingslä-genheter (se d. o.). 1904 och 1909
utvecklades bestämmelserna
därom och utvidgades till att gälla
hela Norrland och Dalarna, 1918
började av staten delvis bebyggda
”kolonat” försöksvis upplåtas
genom en särskild
kolonisations-nämnd. Riktlinjer för
nybygges-politiken uppdrogos i
kolonisa-tionskommitténs betänkande 1922
och antogos i modifierad form av
1925 års riksdag. Därvid har
od-lingsfrågan ställts i förgrunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
