Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oberammergau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1203
Objekt—Objektiv
1204
Mikroskopobjektiv för oljeimmersion.
under strafftiden 1. andra dylika
omständigheter. O. användes
särskilt å s. k. vaneförbrytare och
minderåriga brottslingar.
Obje’kt (av lat. obje’ctum, eg.
det, som satts i vägen, föremålet
för något). Fil. I nutida
språkbruk föremålet för en tankeakt,
såväl i den fysiska bet. av ett
yttre ”ting” som i den psykiska
av ett föreställningsinnehåll.
Före 1800-t. möter O. mest i den
senare bet., och man förstod då
med objektiv existens, e’sse
ob-jecti’vum, vad som existerade
för vår uppfattning, vare sig det
hade verklighet 1. blott var en
fantasibild, medan ”objektiv”
numera enbart användes som
beteckning för det verkliga. I motsats
mot vår tids språkbruk
betecknade dessa äldre filosofer det
verkliga som subjektivt
existerande, e’sse subjecti’vum, emedan
man med ordet ”subjekt” förband
idén om det substantiella
underlaget (grek. hypokei’menon) för
tingens egenskaper, och icke det
”förnimmande subjektet”. En
kvarleva av detta äldre språkbruk
möter i logikens beteckning av
omdömets subjekt ss. det, varom
predikatet utsäges. — Språkv.
Den satsdel, vilken tänkes som
föremål för en handling 1. över hu- ’
vud för den i verbet uttryckta
föreställningen. Jfr Subjekt. Vanl.
är O. ett substantiv 1. pronomen
(han slog gossen 1. honom) men
kan även vara en infinitiv (han
befallde honom att gå), resp. s. k.
ackusativ med infinitiv (han
sade sig vara sjuk) 1. en hel sats,
s. k. objektssats (han sade, att
han var sjuk). Man skiljer på d i
-rekt O. 1.
ackusativob-j e k t, som i kasusflekterande
språk sättes i ackusativ, och i n
-direkt O., vanl. liktydigt med
dativobjekt (jfr Kasus);
ex. han slog gossen, resp, han gav
gossen det (jfr ty. er gab es dem
Knaben). Det indirekta O.
ersättes i icke kasusflekterande språk
ofta av prepositionsuttryck (ge åt
någon). Vid passiv konstruktion
förvandlas det direkta O. (i
nutida svenska ibland även det
indirekta) till subjekt (jfr
Passi v u m). — Som särskild form
av det direkta O. märkes det s. k.
innehållsobjektet (sova
dödens sömn).
Objektglas, se
Mikroskopisk teknik.
O’bjektiv (av objekt), saklig,
opartisk; verklig. Språkv. Som
avser 1. hör till satsens objekt.
Objekti’v (av objekt), den del
av ett optiskt system, som är
närmast föremålet och ger en bild av
detta, vilket sedan betraktas med
okularet. O. utgöres av linser 1.
kombinationer av linser,
centrerat insatta i en metallfattning,
och kan antingen korrigeras för
sig 1. så, att det blott tills, med
vissa okular ger en
tillfredsställande bild. —
Kikarobjek-t i v avse att med vanl. liten
bildvinkel betrakta avlägsna föremål.
I mindre storlekar användas
vanliga beräknings- och tillverknings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
