Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oppmanna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1341
Oppmanna—Opposition
1342
löst liggande trådar, som passera
upp och ned genom en slät (vanl.
tuskafts) botten. Mönsterskälet
bildas antingen genom solvning 1.
genom att man för hand plockar
upp varpen på en skälsticka, nu
i allm. ersatt med
harneskinredning (se Vävning). Det förra
förfaringssättet ger små,
enformiga mönster, det senare större
och rikare. I regel är O.
skytt-lad, men inplockning förekommer
även. Av övriga
opphämtavävna-der är munkabälte (även kallad
tärningsväv, Rängsjöruta)
enklast, solvas med två mönsterskaft.
Dukagång och halvkrabba utföras
pä liknande sätt genom
inplockning men med tillhjälp av resp.
1 och 2 mönsterskaft. Dukagång
har genomgående smala
avbind-ningsränder. I halvkrabba bildar
mönster inslaget små kvadrater,
som sammanstöta med sina hörn.
Krabbasnår (plockväv) inplockas
alltid, i regel utan hjälp av
mönsterskaft, varigenom
diagonallinjer i mönstret bli
jämnlöpande, ej trappstegslika som i O.,
varifrån krabbasnår dock ibland
är svår att skilja. Krabbasnår
väves vanl. i ylle, de övriga
vävslagen även i linne och
bomull. Dukagång är en spec. syd-
Halvkrabba. Blekinge.
Krabbasnår. Skåne.
svensk teknik, de övriga finnas
över hela Sverige. Vita
linnevävnader med färgat mönsterinslag
användas av allmogen till
vägg-beklädnader, ”drätter”,
”hängklä-den”. Vävnader helt i ylle 1. med
ylle på linnebotten användas till
täcken, dukar m. m.
Oppmanna, socken i Kristianst.
L, jämte Vånga pastorat i Lunds
stift. 1,650 inv.
v. O’ppolzer [-tser],
Theo-d o r, f. 1841, d. 1886, österrikisk
astronom, 1875 prof, i Wien,
utgav läroböcker med elementen för
alla sol- och månförmörkelser
1500 f. Kr.—2166 e. Kr.
Oppone’nt, person, som gör
opposition (se d. o.). —
Opponenterna, se
Konstnärsförbundet.
Oppone’ra, se Opposition.
Opportu’n (lat. opportu’nus),
läglig, passande för tillfället. —
Opportun i’ sm, anpassning
efter det för tillfället
gynnsammaste. — Adj.: opportun
i’s-t i s k.
Oppositio’n (lat. opposi’tio),
motsättning; invändning,
bemötande; i det politiska partilivet
den grupp (t. ex. i
folkrepresentationen), som står emot
regeringen j opponenternas kritik av
en akademisk avhandling (se
Disputation). — Astr. Se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
