Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ormaryd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1403
Ormbunksrot—Ormkult
1404
ka O. äro bl. a. Aspi’dium,
Asple’-nium, stensöta och örnbräken. Av
utländska O. märkes Adia’ntum.
— Något avvikande är bl. a. fam.
Opliioglossa’ceae (se d. o.).
Ormbunksrot, rotstocken av
träjon (se Aspidium) Jfr
Maskmedel.
Ormbunksträd, se
Ormbunkar.
Ormbunksväxter,
kärl-kryptogamer, Pteridophy’ta,
de högst utvecklade
kryptogamerna. Hos O. förekommer
generationsväxling (jfr d. o.) mellan en
könsgeneration, som utgöres av en
helt liten, blad-, tråd- 1. knölfor
-mig förbål (prota’llium), och
en sporalstrande generation.
Förbålen bär arkegonier 1. anteridier
1. bådadera samtidigt. ■
Befruktningen äger rum, om förbålen
fuktas med en vattendroppe, varvid
de med cilier försedda
spermato-zoiderna uppsöka arkegonierna
(jfr Befruktning). Ur den
befruktade äggcellen uppväxer
den egentliga plantan, på vilken
sporangier med sporer utbildas.
Den sporbärande plantan
överensstämmer i byggnad i huvudsak
med fanerogamerna (har t. ex.
verkliga rötter och kärlsträngar,
vilka båda saknas hos lägre
kryptogamer). Till O. höra
ormbunkar, fräken- och
lummerväx-ter samt Psilophyta’les.
Ormbär, Pcdris quadrvfodia
(fam. Lilia’ceae), ört med vanl.
4, korsvis motsatta, breda blad,
en ensam, grönaktig blomma och
svartblått, giftigt bär. Växer i
lövdungar o. d. Blommar i juni.
Ormbäraren, Ormkarlen,
se Ophiuchus.
Ormdrag, se Sorgmyggor.
Ormen, se Ophiuchus.
Ormen långe, Olof
Tryggves-sons skepp i slaget vid Svolder.
Ormesberga, socken i Kronob.
1 ., jämte Berg pastorat i Växjö
stift. 410 inv.
Ormgift, ämnen, som
avsöndras från giftkörtlarna hos vissa
ormar. Den avsöndrade vätskan
innehåller äggviteämnen, fetter,
lipoider, salter, enzym samt
giftämnen av omstridd natur. Trol.
äro dessa kvävefria, ej flyktiga 1.
möjliga att dialysera; de äro i
lösning starkt skummande ämnen
(saponiner). Giftet verkar lokalt
ä stället för ormbettet, där en
häftig inflammation med rodnad,
missfärgning, svullnad, blödning,
smärta och nekros kan uppstå;
dessutom inträda efter resorption
hemolys och allmänt illamående
(kväljningar, kräkningar) med
fortskridande känslolöshet och
motorisk förlamning, ev.
medförande andningsstillestånd och
död. Liksom betr, vissa andra
gifter kan gentemot O. en
immuni sering (jfr I m m u
ni-t e t s 1 ä r a) äga rum, vilket
möjliggjort beredandet av
ormgiftse-rum (A. Calmette), som visat sig
gynnsamt påverka förloppet efter
ormbett. Behandlingen åsyftar i
övrigt giftets avlägsnande (genom
utsugning, bränning,
permanga-nat, kalciumklorid o. d.) samt
allmän stimulering.
Ormhalsfåglar, PWtus, ett
släkte Skarvar med mycket
lång hals, spetsig, rak näbb och
korta ben. Den afrikanska o r m
-halsfågeln, Plotus
levailla’n-ti, är grönglänsande svart med
roströd framhals och vita
strimmor på ryggen. Längd c:a 86 cm.
Skicklig simmare och dykare,
som lever av fisk m. m. An
-h i n g a n, Plotus anhi’nga, lever
i tropiska delar av Amerika.
Ormkult. Sedan äldsta tider
har ormen i högre grad än de
flesta andra djur ansetts besitta
övernaturliga egenskaper, vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
