Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Persiska viken - Persisk konst - Persisk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Persisk konst—Persisk litteratur
158
enas genom Ormuzsundet. P. är
grund (största djupet c:a 100
m.) men lätt att befara. Enda
större tillopp Sjatt al-Arab.
240,000 kvkm.
Persisk konst. Om den
fornper-siska konsten se B i 1 dhu g g ar
-konst sp. 1497 f. och
Byggnadskonst sp. 818 f., om den
senare P. se Sasanidisk
konst och Muhammedansk
konst sp. 327 f. och 331 f. Jfr
även Fajans sp. 1370 ff. och
Mattor sp. 1360 f.
Persisk litteratur.
Pahlavi-litteraturen. Först under
sasa-niderna kan en nationell P. sägas
ha uppstått. Denna på pahlavi
(se Iranska språk) skrivna
litteratur var till huvudsaklig del
av teologisk art. Några sådana
verk ha bevarats, t. ex.
Bu’nde-hesj (se d. o.), och utgöra
värdefulla kommentarer och
kompletteringar till Avesta (se d. o.). Den
profanlitteratur, som
otvivelaktigt funnits — säkert är, att bl. a.
flera indiska fabel- och
legendverk översatts till pahlavi —
gick däremot så gott som alldeles
förlorad vid den arabiska
invasionen. — Den nypersiska
litteraturen. Införandet av
islam medförde en genomgripande
förändring i Persiens andliga liv.
Även på litteraturens område
blevo araberna läromästare, och
till följd av arabiskans
dominerande ställning inom islam skrevo
många perser sina verk på detta
språk. Intresset för de
gammaliranska hjältesagorna och Persiens
äldre historia slocknade emellertid
ej utan frambragte ett betydande
nationellt epos, Sjahna’me, ett
verk, som i över 50,000 verser
besjunger .Irans historia från
mytisk tid till sasanidernas fall.
Till huvudsaklig del är det
diktat av F i r d au’ si (se d. o.),
som måste räknas som en av
världslitteraturens främsta
epiker. Den episka diktningen
efterträddes av den lyriska, som på
grund av diktarnas beroende av
furstarna ofta urartar till ren
panegyrik. En utmärkt lyriker är
N i z a’ m i (f. 1141, d. 1203), som
bl. a. författat fem större dikter,
förenade i en samling Pandj
Gandj, som ännu anses
oöverträffad. — En av sufismen
inspirerad mystisk riktning vann
tidigt insteg i den persiska
diktningen. Påverkade därav äro både
O m a r C h a j j a m (se d. o.)
och Nizami. Det var dock först
efter mongoltidens svåra
lidanden, som denna mystiska poesi
nådde sin fulla blomstring. De
främsta namnen äro här F e r i’ d
a d - d i’ n A 11 a’ r (d. 1230) och
D j a 1 a’ 1 a d - d i’ n Ru’ m i (f.
1207, d. 1273), vilkens verk
Me’s-newi inom sufismen jämställdes
med Koranen. (Utdrag ur detta
verk liksom av Attars ”Fåglarnas
samtal” finnas i Främmande
Reli-gionsurkunder III.) En mer
didaktisk karaktär har S a’ d i s (se d.
o.) diktning. Hans båda
sededik-ter Gulista’n (Rosengården) och
Busta’n (Fruktträdgården)
åtnjuta ännu en oerhörd
popularitet i Orienten. Med de två stora
lyrikerna H a’ f i z och D j a’ m i
(se dessa ord) avslutas den
persiska diktningens klassiska
period. — Vad prosalitteraturen
beträffar, utgöres denna huvudsaki.
av fabler, sagor och berättelser,
ofta bearbetade efter indiska
original. Även på
historieskrivningens område ha perserna
fram-bragt betydande verk, övrig
facklitteratur, särskilt den
språkvetenskapliga, är i stor
utsträckning skriven på arabiska. Av
intresse är slutligen från senare
tid sjah N a s i r a d - d i’ n s (d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
