Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
Polen (Historia — 1505)
390
snabbt växte under den rådande
förvirringen. — R i k s enh e
-ten återupprättades
emellertid till en början i union
med Böhmen under W e n z e 1
(Waciaw; 1300—06), som
inkallades av Kraköws borgare och
besegrade de nationella
konkurrenterna, samt sedan av den
infödde fursten VI a dislav
(Wladyslaw) Lokietek (”en aln
lång”, 1306—33). Denne måste
emellertid bekräfta de privilegier,
adeln och prästerskapet uppnått
under delningstiden, samt avträda
Pommerellen åt Tyska orden.
Hans son K as im i r (Kazimierz)
den s t o r e (1333—70) tryggade
P:s ställning utåt (men avträdde
Schlesien åt Böhmen) och
nedlade ett energiskt arbete på
P:s inre konsolidering och
utveckling. Vid denna tid begynte
en stark tysk invandring, vilket
medförde uppkomsten av städer.
De till Hansan anslutna Danzig,
Thorn, Kraköw och Elbing fingo
därför en tysk karaktär. Även
judar (se d. o. sp. 225)
invandrade i istor utsträckning. Kasimirs
strävanden att med stöd av
bönderna bryta de högre ståndens
dominerande makt fullföljdes
emellertid ej efter hans död; hans
systerson och efterträdare,
Ludvig av Ungern (1370—82),
lät för att få sin dotter Hedvigs
(Jadwigas) arvskrav till tronen
godkända förmå sig till
vittgående eftergifter för szlachtan, som
nu fick sitt första stora
frihets-brev i Koszycy 1374. — Den
j a g e ll o ni sk a
storhetstiden (1386—1572). Då Hedvig
efter sin tronbestigning äktade
den litauiske fursten Jagello,
polsk konung under namnet
Vla-d i s 1 a v II (1386—1434), kom P.
i personalunion med Litauen.
Detta krafttillskott bidrog till
segern över den gemensamma
fienden Tyska orden, som 1410
led ett fruktansvärt nederlag vid
Tannenberg. Gentemot de polska
stormännen var Vladislav mindre
framgångsrik. Kyrkans oberoende
av staten genomdrevs, och
adelsmännen skaffade sig en långt
gående ”habeas-corpusakt”. Hans
son och efterträdare
Vladislav III (1434—44), även ungersk
konung, lät likaså stormännen
regera. Under hans bror Kasimir
(1447-—92) bröts definitivt Tyska
ordens makt: efter 13 års krig
fick orden i freden i Thorn 1466
avstå West-Preussen och behålla
Ost-Preussen endast ss. polskt
län; i övrigt nödgades Kasimir
och hans båda söner, Johan
Albert (Jan Olbracht; 1492—
1501) och Alexander (1501-—
06), bekämpa dels Ryssland, som
öppet proklamerade sina krav på
Litauens ryska landsdelar, dels
turkarna, som föllo in i det under
polsk överhöghet stående Moldau.
Under dessa yttre strider
stadgades i det inre adelsmakten.
Kasimir tvangs att underteckna det
s. -k. Nieszawastatutet 1454, enl.
vilket ingen lag fick ändras, ingen
skatt påläggas och intet
häruppbåd äga rum utan samtycke av
adelns sejmiki, lantdagar. Då
dessa till ett 60-tal uppgående
sejmiki utgjorde en alltför
tungrodd apparat, sände de ombud,
lantbud, till tre s. k. sejmiki
generalne, vilka i sin tur snart
sammansmälte till en enda s. k.
sejm walny; vid dess sida
fungerade senaten, sammansatt av de
högsta världsliga och andliga
ämbetsmännen. Denna
tvåkammarriksdag legaliserades genom en
konstitution av 1505, känd under
namnet NVhil no’vi (intet nytt),
enl. vilken ingen lag kunde
genomföras utan senatens och sejmens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
