Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Preussen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
587
Preussen
588
en av krigsministern v. Roon
planerad arméreform. Under den
stigande motsättningen till
lantdagen kallade han 1862 v.
Bismarck-Schönhausen till
ministerpresident. Denne lyckades trots
lantdagens opposition såväl hålla
statshushållningen i gång som
indriva nödiga skatter och betrygga
den nya arméorganisationen, och
han upptog med kraft planerna på
Tysklands enande (se vid. B i s
-marck-Schönhausen och
Tyskland. Historia). — P.
inom Nordtyska
förbundet och tyska kejsardömet
(1866—1918). Sedan P. genom
Kriget 1866 (se d. o.) vunnit
betydande områden och hegemoni i
Nord-Tyskland, förenades det med
staterna n. om Main till
Nordtyska förbundet samt ingick med
staterna s. om Main försvars- och
anfallsförbund. Under
Fransktyska kriget 1870—71 (se d. o.)
förenade sig de sydtyska staterna
med Nord-Tyskland till Tyska
riket under P: s ledning, och konung
Vilhelm blev 1871 tysk kejsare.
De konstitutionella konflikterna
i P. hade hävts 1866, då
regeringen fick ansvarsfrihet för den
olagliga statshushållningen från
1862. Betydande förbättringar
i undervisningsväsendet
genomfördes, en synodalförfattning för
evangeliska kyrkan upprättades
1874 och f. å. Inom
lokalförvaltningen infördes bl. a. begränsad
självstyrelse genom inrättandet
av kretsdagar (1873) och
provinslantdagarnas omdaning till
valda representationer. Med det
katolska centerpartiet förde
Bis-marck kulturkampen (se d. o.).
Vilhelm I efterträddes 1888 av
Fredrik III och denne s. å. av
Vilhelm II. Dennes
själv-härskartendenser samt skarpa
social- och utrikespolitiska
me
ningsskiljaktigheter mellan
honom och Bismarek medförde
1890 den senares avgång. Hans
närmaste efterträdare, Caprivi,
v. Hohenlohe-Schillingsfürst och
B. v. Bülow, hade svårt att
hävda sin självständighet mot
Vilhelm II, vars oberäknelighet
ofta medförde förändringar i
de preussiska ministärerna. I de
polska provinserna och
Nord-Slesvig drevs förtyskningspolitik.
Från 1887 i de förra polska
provinserna och 1889 i Nord-Slesvig
blev tyska undervisningsspråk i
folkskolorna. Genom en lag av
1908 möjliggjordes förutom
jordinköp även expropriation av
polska jordegendomar i Posen och
West-Preussen. Både de danska
och de polska minoriteterna
be-drevo en energisk opposition.
Stora inre motsättningar kommo
till allt starkare uttryck, socialt
och ekonomiskt mellan en allt
starkare socialdemokrati och ett
mäktigt junker- och
kapitalistvälde samt mellan
sammanslutningar som det agrariska Bund der
Landwirte och handelns och
industrins Hansabund, politiskt
mellan demokrati och gammal
preussisk militarism och byråkrati,
nationellt mellan tyskheten och
de främmande folkminoriteterna.
Starka krav framfördes på en
valreform men ledde ej till resultat,
förrän revolutionen utbröt nov.
1918. — P. s s. r ep ublik
(1918—). Vid monarkins fall 9
nov. 1918 övertogs styrelsen av en
av arbetar- och soldatrådens
exekutivråd tillsatt provisorisk
regering med socialdemokraten P.
Hirsch ss. ministerpresident. En
konstituerande landsförsamling,
vald enl. allmän rösträtt,
sammanträdde mars 1919, men oroligheter
och regeringskriser fördröjde
författningsarbetet, som nov. 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
