Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1155
Riksdag
1156
själva regeringsärendena under
sig och låta dem avgöras genom
sina egna delegerade, framför allt
sekreta utskottet.
Utrikespolitikens indragande i
riksdagsstri-derna medförde, att partierna
ställde sig i beroende av utländska
makter, och R:s inblandning i
den inre styrelsen, t. o. m. i
rättskipningen, ledde till oreda
och rättslöshet, särdeles som man
förklarade, att ”lagstiftaren står
över lagen” och att ”ständer icke
kunna fela”. R:s nya
maktställning nödvändiggjorde fasta
regler för ståndens sammansättning
och riksdagsarbetet.
Frihetstidens verk är härvidlag
epokgörande i R:s historia. Ståndens
sammansättning (se
Riddarhusordningen, Prästeståndet, Borgare, Bonde)
förblev sedan i stort sett
oförändrad till 1866, och frihetstidens
riksdagsteknik har haft
betydelse ända in i vår tid. Yttre
tecken på R :s nya ställning äro bl. a.,
att särskilda garantier skapades
mot våldförande av R. 1. dess
ledamöter, att stånden själva valde
sina talmän och att
pluralitets-principen fastslogs som regel vid
besluts fattande. Tre stånds
lika-lydande beslut gällde som R:s
utom vid ändring i privilegier 1.
(från 1766) i grundlag, som
krävde alla fyra ståndens samtycke;
därjämte behöll vart stånd (intill
1809) rätten att ensamt bestämma
om sin bevillning.
Utskottsväsen-det utvecklades snabbt. Centralen
i det hela var sekreta utskottet,
bestående av 50 adelsmän, 25
präster och 25 borgare. Då det
hade självständig beslutanderätt
i alla de viktigare ärendena,
utgjorde det en koncentration av R.
och blev det främsta organet för
dess vittfamnande ingrepp. I
särskilt ömtåliga fall, ss. i fråga om
hemlig diplomati, kunde ärendena
överlåtas på sekreta utskottets
underavdelningar mindre sekreta
deputationen och sekretissime
beredningen. Bondeståndet, som ej
lyckades tillkämpa sig tillträde
till sekreta utskottet, hade
relativt mindre att betyda. I
frihetstidens ”regerande riksdag” var
det ämbetsmannastånden, som
regerade, vilket bl. a. drog med
sig ett byråkratiskt självsvåld,
t. o. m. sträckande sig till
domstolarna. Gustav III:s statskupp
1772 avsåg att återföra R. till vad
den varit före 1680. Sålunda miste
R. sitt inflytande på rådets
sammansättning, sin kontrollerande
makt och sin rätt att på
bestämda tider sammankomma. Genom
den i samförstånd mellan
konungen och de ofrälse stånden
genomförda Förenings- och
säkerhetsakten 1789 miste ständerna även sitt
initiativ, varemot deras
befogenhet något ökades på det
finansiella området (Riksgäldskontoret
1789, viss granskningsrätt 1800).
Utskottsväsendet reducerades till
det minsta möjliga, och konungen
utövade ett starkt personligt
inflytande på förhandlingarna. Då
ständerna 1809 åter fingo
statsmakten i sina händer, införde de
ett på den historiska erfarenheten
grundat statsskick, där
maktfördelningen var noga utstakad och
såväl regering som R. utrustad
med tillräcklig myndighet
(regeringsformen 1809 och
riksdagsordningen 1810). Om R:s
rättigheter enl. detta i huvudsak
ännu gällande statsskick se ovan.
Lagtima R. skulle hållas vart
femte år (efter 1845 vart tredje
och efter 1866 vart år) ; urtima
R. ägde före 1866 samma
befogenhet som lagtima.
Utskottsväsendet reorganiserades med sex
ständiga gemensamma utskott:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
