Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 CARL LARSSON
låtande den vekt vagga och slingra
mellan de äfvenledes hvita, rena pelarna,
mot hvilka de väldiga gyllene
kungakronorna och guldänglarna gjorde sig
så bra.
Jag hör till dem som gärna gå i
kyrkan.
Vet ni, kära, att detta skrifves af en
man, som lidit tviflets marter, simmat
på pessimismens ocean där ingen kust
skönjts, som uttröttad lagt ihop
armarna öfver det skräckslagna,
bul
ARRW
å
P
—
I N KKAAKAKERRKS EE
x
ID
En af kungsstolarna.
tande hjärtat för att resigneradt sjunka
i djupet för evigt. Men som åter
vaknade ur den tillfälliga vanmakten ...
där flöt ett vrak, en gallionsbild nära
intill mig, den föreställde Hoppet —
det kunde jag se på attributerna med sin
afnötta förgyllning. — Den grep jag,
och nu hafva vi skvalpat tillsammans
på vågorna och — jag är nära kusten.
Detta var min själs historia. Senare
delen. Min kropp går, som sagdt,
numera ensam, men gärna, i kyrkan. Den
Predikstolen.
Interiörer från Stockholms Storkyrka.
Original from
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
