Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖKEN FRÅN VÄSTERVIK
svarade han förströdt. ”Hvad kostade
den ?”
”"Tjugufem tusen. Tycker du, att
det var billigt eller dyrt?”
”Jag förstår mig inte alls på det,”
svarade Magnus. ”Men för en
lyxartikel är det naturligtvis oresonligt
dyrt? ”
Irma böjde sig närmare Magnus.
Hennes tänder lyste hvita mot de röda
läpparna, när hon log, och ögonen
blixtrade.
”"Tänk, hvad du alltid är
förståndig, ” sade hon. ” Nej, inte alltid,
kanske.”
Deras ögon möttes, och Magnus
rodnade lätt. Marianne, som iakttog
dem, fattade plötsligt en oresonlig
antipati mot fröken Salomonson. Hon
blef med ens så gränslöst ledsen. Här
satt hon, och ingen människa frågade
efter henne, och den enda, som
kommit ihåg, att hon alls existerade, och
som druckit henne till, han var förstås
kär i den där mörka, högfärdiga
flickan? Nå, det fick han väl? Hon
smulade sönder brödet mot duken i små,
små smulor.
”Hvad är det egentligen för en
vacker flicka, som sitter alldeles ensam
där nere?” frågade herr Byström
AnnMarie. ”Hon hette visst Bach?”
”Det är fröken på farbrors
kontor, ” svarade Ann-Marie. ”’Ser hon
inte väldigt bra ut?”
”Jo,” svarade herr Byström. Han
försjönk i betraktande af Marianne,
som han en lång stund icke kunnat ta
ögonen ifrån. Det var den delikataste
färg på hår, han någonsin tänkt sig.
. Ibland skimrade det som guld, men
- när ljuset föll starkare, blef det så
för
svinnande ljust. Då tycktes det alls icke
ha någon färg, utan endast glans. Och
30, — 1907. VI.
459
så hyn, som var så svagt skär. Det
märkvärdigaste var dock ögonen, som
voro så mörka och djupa, och som
kontrasterade så mot det ljusa håret.
Det låg dessutom öfver hennes dräkt
någonting, som tilltalade hans
konstnärsblick. Det var så enkelt och
vackert med den tunna spetsen kring
hennes smala hals, och den stora, antika
kamébroschen förlänade en visss
förnäm prägel åt det hela. Om han rent
af skulle försöka få måla henne”?
Hans blick gled därefter längs de
andra vid bordet, men fäste sig
slutligen på Ann-Marie. Hon satt till
vänster om honom, och han såg henne
mest i profil, men håret såg han så
mycket han ville. Det var den mest
flammande röda hårfärg, han
någonsin skådat. Men det låg någonting
brutalt i färgen, som tilltalade honom.
Och hela flickan var så hejdlöst ful,
att hon i sitt slag blef rent af sublim.
Men när hon såg på honom med sina
vackra, tankfulla ögon, betogs han af
en besynnerlig känsla. Det var, som
om ett mycket vackert ansikte hade
betraktat honom genom en grotesk
mask.
""Vet ni, hvad jag sitter och
funderar på?” frågade han.
”Nej, ” svarade Ann-Marie lugnt
och bredt. ”Hur i fridens dar skulle
jag kunna veta det?”
Det låg en naiv och oförfärad
uppriktighet i hennes breda dialekt, som
kom honom att småle.
”Jag skulle vilja måla fröken Bachs
porträtt. Tror ni, att hon vill det?”
”Tror jag det. Men det kostar väl
förskräckligt med pengar?”
”Nej, ” svarade han med ett leende.
”Jag talar nu inte för förtjänstens skull.
Men det skulle kunna bli ett ovanligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
