Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546
Men hvad som saknades i
möbelväg, det fanns på väggarna, tänkte hon.
Där hängde så mycket taflor, att det
knappast fanns en bar fläck på den
gröna tapeten. Det var mest porträtt,
skäggiga män, gamla gummor och unga
flickor. Somliga voro klädda i moderna
kläder, andra i veckrika sammets- och
sidendräkter af gammaldags snitt. Men
alla voro de så märkvärdigt lefvande.
Ann-Marie tyckte, att hon aldrig sett
någonting så bra gjordt. Hon hade
visserligen icke sett så mycket taflor, ty
hos konsulns fanns endast ett par
oljemålningar i salongen, hvilka farbror
vunnit på ett lotteri, och de hade aldrig
lyckats fängsla Ann-Marie annat än
genom sina storartade ramar. Och
taflorna i matsalen hade hon aldrig förstått
sig på. Hon tyckte det var besynnerligt
med stilleben. Nog var det underligt,
att man kunde måla af en ost eller en
purjolök så naturtroget, men inte tänkte
man något särskildt vackert, när man
såg den. Ann-Marie ville alltid, att en
tafla skulle komma en att känna sig
rörd eller upprörd på något sätt, och
det tyckte hon, att taflorna här kring
väggarna gjorde. Somliga ansikten sågo
så tankfulla ut, att man just kunde
undra, hvad det var för märkvärdigt de
tänkt2 på, och alla hade de sitt eget
starka uttryck.
Herr Byström höll just på att elda
i den stora kakelugnen, ty det var kallt
inne.
""Jag får väl lof att laga så ni inte
fryser ihjäl och ångrar att ni gick
med.
”Är man död så slipper man väl
ångra, sade Ann-Marie. ”Men jag
ängrar mig då inte. Det här var det
bästa jag någonsin har sett. ” Hon såg
ULRIK UHLAND
sig omkring. ”Har herr Byström sett
alla de här lefvande?”
”En del. Men en del äro
fantasifigurer.”
Ann-Marie hade länge suttit och
sett på en tafla ofvanför dörren. Det
var en naken flicka, som satt på en
sten och blåste på en videpipa. Hon
var så vacker, tyckte Ann-Marie, men
det var någonting märkvärdigt med
henne. Inte var det väl den dunkla
dagern öfver det blågröna landskapet
bakom? Nej, det var det inte.
”Har ni sett henne där också
lefvande? ”
Ann-Marie pekade på taflan, och
herr Byström smålog.
"Tycker ni, att det var en svår
toalett ?”
Ann-Marie blef mycket röd.
”Nej, det var inte det jag tänkte
på, ” svarade hon förlägen. ”Det var
på det där benet. Är det inte
besynnerligt där nere vid fotleden? Har man
sådana där ben?”
"”Inte vet jag,” svarade herr
Byström, och Ann-Marie blef ändå rödare.
Därefter fortsatte han i annan ton:
""Vet ni, fröken Robinson, att ni har
verkligen upptäckarögon. Den där
taflan fick jag akademiens pris för,
speciellt för den utmärkta teckningen.
Men jag vet precis hvad ni menar.’”
Han steg upp på en stol och
pekade på taflan.
”Ja, just där,” sade Ann-Marie.
”"Det skulle ha skuggats mycket mera. ”
Herr Byström steg ned från stolen
och började åter att syssla med
kakelugnen, där en duktig brasa började
spraka och flamma. Ateljén hade ett
mycket stort och högt fönster, .nen det
var ändå icke så värst ljust inne, ty
himlen var betäckt af tunga rmoln.
,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
