Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAHLIOR
hafva utställningsdahliorna sålunda så
godt som alldeles förnyats. Nu finnes
det omkring 200 stycken goda sorter
af dessa, men de äro dock ganska
stabila.
Äfven kaktusdahliorna hafva varit
underkastade stora förändringar, ehuru
ej fullt så genomgripande, som de
förras. År 1897 fanns det omkring 180
olika sorters kaktusdahlior. Af dessa
återfinnas numer endast ett femtiotal
uti förstklassiga odlares kataloger. På
ett tiotal år hafva sålunda omkring 150
olika sorters kaktusdahlior försvunnit
ur odlingen. Detta är belysande siffror
för släktets variering.
Mången blomstervän gör sig nog
ofta den frågan, hvarifrån alla dessa
olika sorters dahlior ursprungligen
härstamma. Släktet Dahlia äger
hemortsrätt i Mexiko och Centralamerika, och
där finnes ännu två å tre olika vilda
dahlior. Emellertid visa dessa arter så
få verkliga skiljaktigheter, att de med
all säkerhet synas vara utgångna ur en
ursprungsform. Här har man sålunda
att söka ursprunget till våra dagars
mångskiftande former af dahliorna.
Det är troligt att variationer
framkommo vid odling i hemlandet, om man
får sluta härtill af, att ursprungsformen
till kaktusdahliorna var direkt
importerad från Mexiko såsom rotknöl.
Men de förändrade
odlingsförhållandena i Europa, jämte det förståndiga
urval och den målmedvetna
korsbefruktning, som dahliorna underkastades
i vår världsdel, äro orsakerna till att
ett så omfattande antal sorter kunnat
uppdragas.
Den förste som uppmärksammade
dahliorna var en spansk läkare som
reste i ”Nya Spanien” på 1650-talet.
I hans arbeten öfver djur och växter
663
Enkla Kaktusdahlior.
i Centralamerika igenkänner man
dahlior. Sedan togs dock ingen notis om
blommorna förrän 130 år därefter, då
en fransman, efter en resa i Mexiko
för att skaffa cochenillusen, i en
afhandling 1787 beskref dahlior, som han
sett odlade i detta land. Vid denna tid
kommo dock frö af dahliorna till abbé
Cavanilles, direktör i kungliga
trädgården i Madrid. Denne var den förste,
som i Europa odlade och vetenskapligt
beskref de vackra mexikanska
blommorna.
Han kallade dem Dabhlia efter sin
svenske vän, botanisten dr Dahl, en af
Linnés lärjungar och vid sin död 1787
professor i Åbo, samt tillade artnamnet
variabilis. Det lärer vara såsom
hänsyftning på den osäkra politiska
tidpunkt, franska revolutionen, detta
artnamn gafs åt ”den vackra
mexikanskan”. Sedermera under tidernas lopp
har hon allt fortfarande fått behålla
detta namn och gäller än i dag såsom
symbolen för det föränderliga, det
nyck
Original from
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
