Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I UPPSALA
dem på allvar. ”Ja, mer än detta
behöfs det inte för att du ska bli
människa, ” hade Bataki sagt till sist.
”Nej, det tror jag nog,” sade
pojken, ”för någon, som skulle önska
sig i mina kläder, lär jag aldrig träffa
på.”
”Det kunde väl inte vara så
omöjligt heller, ” hade korpen sagt, och så
hade han fört pojken inåt staden och
satt ner honom på taket utanför en
vindskupa. En lampa brann inne i
rummet, fönstret stod på glänt, och
pojken hade nu en god stund stått
där och tänkt på hur lycklig den
studenten måtte vara, som låg och sof
därinne.
PROFVET.
Studenten spratt upp ur sömnen
och såg, att lampan stod och brann
på nattduksbordet. ”Se där, nu har
jag glömt att släcka, ” tänkte han och
reste sig på armbågen för att skrufva
ner lampan. Men innan han hann att
göra detta, märkte han, att något rörde
sig borta på skrifbordet.
Rummet var helt litet. Det var inte
långt mellan sängen och bordet, och
han kunde tydligt se det med alla de
böcker, papper, skrifdon och
fotografier, som belamrade det. Spritköket
och tebrickan hade han lämnat kvar
där, och dem såg han också. Men det
märkvärdiga var, att lika tydligt, som
han såg detta andra, såg han en liten
perfvel, som stod lutad öfver
smörasken och höll på att laga sig en
smörgås.
Studenten hade upplefvat så mycket
dagen förut, att han nästan hade blifvit
likgiltig för hvad som hände honom.
Han blef hvarken rädd eller förvånad,
793
utan tyckte, att det var en helt naturlig
sak, att parfveln hade kommit in för
att få sig en bit mat.
Han lade sig ner utan att släcka
lampan och låg och betraktade parfveln
med halfslutna ögon. Denne hade nu
tagit plats på en brefpress och satt där
storbelåten och smorde sig med
kvarlefvorna efter studentens kvällsvard.
Det märktes, att han drog ut med
ätningen så länge som möjligt. Han satt
och hvälfde med ögonen och smackade
med tungan. De torra brödkanterna
och den gamla ostskalken voro nog
sällsynta läckerheter för honom.
Studenten ville inte störa honom,
så länge som han åt, men när parfveln
inte tycktes förmå mer, började han
tala med honom.
"Hallå, du!” sade han. ”Hvad är
du för en?’
Pojken spratt till och sprang mot
fönstret, men när han märkte, att
studenten låg stilla i sin säng och inte
förföljde honom, stannade han. ”’’Jag
är Nils Holgersson från Västra
Vemmenhög, ” sade han, ”och jag är en
människa, jag såväl som du, men jag
har blifvit förvandlad till en tomte, och
sedan dess far jag omkring med
vildgässen.”
”Det var en besynnerlig historia,”
sade studenten och började fråga och
förhöra pojken, tills han fick reda på
ungefär allt, hvad denne hade
upplefvat, sedan han for hemifrån.
”Du har det riktigt bra,” sade
studenten. ”Den, som ändå vore i
dina kläder och finge fara bort från
alla bekymmer !
Bataki, korpen, stod utanför på
fönsterbrädet, och när studenten sade
detta, knackade han med näbben mot
rutan. Pojken förstod att han ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
