Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
”Ta och låna honom kardusen
igen, Johan!”
Snart steg åter röken kring Anders
Jöns, som bara hade öga utåt.
Vågorna bröto öfver hamnarmen,
skummade, hvirflade, och åter lyste
regnbågen öfver den lilla segelflottan, som
drog i svallet. Anders Jöns hade öga
för hvarje båt och tross.
Pojken hade emellertid fått brädan
att gunga, och de nickade nu alla utom
Anders Jöns längst ute, men ingen
tänkte på pojken, pratet var åter i full
gång. De flesta höllo sig nu kring den
röde och menade att badort var det
enda som bar sig. Det blef hetsigt, och
piporna glödde, medan röken hvirflade
kring. Så kom där en gnista och brände
bakom örat på Anders Jöns.
Brummande reste han sig, stod
som en slagbjörn och med skägget
fram:
""Kältar ni om taken, gossar! Jaså
gör ni det, nå, det var något, det!
Hva har ni för tak! Halmtaken de
duger, och de håller, men här går ni
och sätter papp på era hus och tjärar,
så det rinner ner, och det ska va” bra,
det, ja det ska det väl, men det
begriper ni inte! Ni har glaslådor på era
hus, och där kommer folk från stan
och sätter sej, och ni passar opp, och
snart kommer vårt läge här i norr att
se ut som läget söder om bergen. Har
ni varit där? Har ni varit uppe i
bergen och sett ner, hur det nu ser
ut där! Nej ni har inte haft tid till,
och det är besvärligt, kantro. Men
jag var däruppe i går med Sven. Nog
har där varit grönt förr, men nu var
det alldeles som ett stort blad, där
lusen har varit. Svart va de och grått
va” de’, och så satt där något som fjäll
och lyste, och de var glaslådorna,
NILS WILHELM LUND
kantro, och restrationerna, och
fotegrafens. Ja, vi gick ju ner, och vi såg
alla dockorna, som gick å promenera’
och hade stafvar, som de drog på och
fotegrafera sej med, och utanför
fotegrafen var där en grön plan, som var
huggen, och där hade de en liten flat
båt, som de satt i och hade roligt i
och fotegraferade sej i. Och jag
tycker, att ni också kan låta fotegrafera
er, där ni sitter och gungar och
pratar !”
Och så gick Anders Jöns med stora
steg ned mot båtarna och såg till, att
taljorna gjordes väl fast, ty nu skulle
storbåten upp.
Men bråket fortsatte uppe vid
gungbräden, och Petter Nicklas tog nya tag.
Anders Jönsson kom upp igen, alla
knutarna hade varit hårda, och där
lekte nu ett godmodigt leende i hans
breda, isiga skägg:
”T dag ha vi Mikaeli!” sade han,
så nu ska vi dra jämt.”
Gubbarna reste sig och smilade snart
och skuffade vänligt till hvarandra.
"Ja, nu ska vi dra jämt! Anders
Jöns har rätt, han! I dag ä de Mikaeli,
och storbåten ska upp!”
Linan halades fram, och nu togo
alla i. Taljan kvittrade som en liten
fågel, och det slog och piskade i
vattnet.
Ar alla här?” frågade Anders
Jöns.
""Stora och små,” svarades det.
”Kilian från Odinsmalen och Sune
och gamle Kristian från Tjurahallen ?”
”Alla man här!”
”Bond från Torpagården ?”
”Han har inte med fisket å göra.
Har aldrig haft en närding å aldrig
tålt sjön.”
"Och en stolle är det.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
