Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLYMPISKA SPELEN FÖRR OCH NU
täflingarna: näfkampen,
allkampen, kappridningen och
kappkörningen. Näfkampen
(pygmä), som hade till
ändamål att utveckla mod och
stridslynne samt äfven en
viss grad af fintlighet, liknade
i mångt och mycket den
engelska boxnirigen, men
antog understundom råare
former, då man ej längre nöjde
sig med att för skyddets skull
omlinda knogarna med ett
flätverk af mjuka remmar,
utan häröfver lindade en rem
af hårdt läder, hvaruti
understundom blykulor infattats.
Dock ansågs det ej såsom
största bevis på skicklighet
att döda eller illa blessera sin
motståndare, utan den kämpe
ansågs hafva lyckats bäst,
som fullkomligt uttröttat sin
motståndare, utan att hafva
gifvit eller erhållit något slag.
Allkampen (pankration)
bestod af en förening mellan
näfkamp och brottning, som företogs
utan näfremmar och med endast till
hälften knutna näfvar.
Detta oaktadt hade denna täflan
ett ytterst våldsamt förlopp, men
också voro nästan alla medel att
öfvervinna sin motståndare här
tilllåtna. Endast tänderna fingo ej
användas.
Kappkörning och kappridning
bidrogo naturligtvis mycket till de
Olympiska spelens glans och hade ju sitt
raison d’étre, så länge ägarna körde
eller redo själfva och sålunda
ådagalade någon färdighet eller åtminstone
utsatte sig för någon fara, men sedan
hvilken rik vällusting som helst
kunde blifva utropad såsom segrare på
grund af sina hästars eller kuskars
Kappkörning vid Olympiska spelen.
meriter, var ju idén med täflingen
till viss grad förfelad.
De vagnar, som enligt gammal häfd
härvid begagnades, voro s. k.
stridsvagnar på två små låga hjul och
försedda med en hög skärm framtill,
men öppna bakåt. Anspannen
utgjordes vanligen af två eller fyra
fullvuxna hästar, men äfven mulåsnor
och föl förekommo.
Konungar, furstar och rika
aristokrater hade här ett godt tillfälle att
utveckla en storartad prakt och satte
en ära i att öfverglänsa hvarandra
genom ståtliga spann och dyrbara
vagnar. Så t. ex. uppträdde
Alkibiades med 7 st. fyrspann och lyckades
tillkämpa sig 1:a, 3:e och 4:e priset.
Af de tre egentliga
täflingsda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
