Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
stilisera den i stora färgplaner och skarpa
konturer. Ofta kunna emellertid äfven
taflor verka starkt dekorativa, utan att
därför bli identiska med
dekorationsmålning! Se målningarna i Dramatiska
teaterns foyer! Thegerström, Bergström,
Pauli och Kallstenius ha hållit sina
dekorativt med stora linjer — Cederströms
Bild 7.
däremot verkar mera tafla. På
teaterdekorationer, som målas med limfärg
på vanlig tunn väf, lägges särskild vikt
vid, att perspektivet skall göra sig
gällande.
Inom målarkonsten ha vi staffli
målning (bild 2, 8 och 9) och väggmålning
(bild 1). Målning på duk med oljefärg,
på kartong med vattenfärg (= akvarell)
— E Dg»t»zed—bygge’g—le
Olle Hjortzberg målande en kartong till gobelin.
MARY T. NATHHORST
eller med färgkritor (= pastell) hör till
det första slaget. Väggmålning är endera
al fresco eller al secco. Då al fresco
begagnas uppritas konturerna med grof
spik i det våta murbruket och de torra
färgerna blandas med kalk och vatten.
Endast en bit i sänder målas och här måste
konstnären i sanning mästerligt behärska
tekniken. Hvad som är gjordt är
gjordt, ett fel kan knappast
bortretuscheras. Därför blifva också
freskomålningarnarelativt få. Våra
hitintills mest bekanta fresker ha
varit Carl Larssons i
Nationalmusei vestibul, men nu på sistone
har vår konst riktats med ännu
en dylik monumental målning,
denna gång af prins Eugen,
hvilkenp på vår första bild visar sig
i full arbetsdräkt under
pägående al frescomålning, den första
af hans hand. Taflan, som
upptar den ena obrutna väggen i
Dramatiska Teaterns kungliga
foajé och hvars motiv är hämtadt
från Friesens park med utsikt
öfver segelleden, är en, men
uppdelad i tre fält, hvilka
tillsammans utgöra ett helt.
Medan målarkonsten vill
återge naturen, såsom målaren ser
och känner den, vill
bildhuggaren (bild 3) framställa sin modell,
sådan den är eller borde vara.
Svenska skulptörer använda
till sina arbeten Uppsala
modelleringslera. — Leran stödes af
ett »skelett», som till mindre
figurer göres i bly, till större i järn.
En staty i kroppsstorlek fordrar ett
dylikt af 2-tums järnståtg, kring hvilken
— för att få leran att fastna — på korta
afstånd fingerlånga träbitar fastsurras i
kryss. När skelettet är som sig bör, lägges
leran upp efter modellen och under hela
arbetets gång snurrar kavaletten — trefot
med rörlig bordsskifva — ideligt rundt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
