Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
femtitalet. Så malmen har nog sin
tid å sin mening mä sej, dä ä
ackurat sant.s i
Då kopparletarn kom förbi sitt
75 år, började han tänka på sin
ålderdom. Han ströfvade ännu omkring
i bygden sökande efter kopparmaln,
då han fyllde sitt 75 år, och han
menade på att ålderdomens tid var inte
inne, förrän han kom till den tid, då
han inte hade makt att röra sig, då
hans öra inte kunde skilja det ena
ljudet ifrån det andra, och ögat inte
såg att vägleda honom. Då den tiden
kom, skulle han sälja papperet med
hemligheten om kopparmalmen, och
på de pengarna skulle han lefva under
sin ålderdomstid. Det gjorde han upp
inom sig, men han sade det inte till
någon. Ålderdomens tid var inte
kommen ännu. ”
Han var på sitt sjuttionionde år,
då han föll i skogen. Det var en
vårdag med sol och fågelsång och
doft af mylla och kåda i skogen.
Han kände, att han kunde inte resa
sig upp, och han förstod, att döden
skulle komma. Mossan, som han
låg på, var mjuk, men han ville hem
till stugan, till halmbädden i sängen
och dö där. Det kom en så mäktig
längtan öfver honom, att den borrade
sig som en plåga genom hans kropp.
Han uppgaf ett rop. Kanske någon
kunde höra honom. Och någon
hörde ropet. En man kom.
«Dä ä så, att jag inte kan ta mej
hem te stuga, å dä ä en bit dit. Vill
du hjälpa mej?s sade kopparletarn.
«Hvad fattas dig då?« frågade
mannen.
MÄRTA STARNBERG
«Å, dä ä fäll döden,< sade
kopparletarn. «<Om du hjälper mej hem te
stuga, ska du få betalt för dä. Ja har
ett papper där hemma som är värdt
mer än tusen riksdaler, å dä ska du
få om du hjälper mej hem. Ja har
gjort opp mä mej själf om att ja
skulle sälja dä där papperet, då jag
blef gammal, å lefva på de pengarna
i min ålderdomstid, men nu förstår
ja, att ja får inte nå’n ålderdom.
Hjälper du mej för dä papperet
då ?P«
«Ja visst hjälper ja dej,s svarade
mannen. <Men kan du inte gå, blir
jag nog bet mä att ensam föra dej
hem. Du är en stor karl, du.s
«Ja tror allt, att ja kan gå, om
du reser mej opp å om du
håller i mej, så ja får ta nytta af din
kraft,x sade kopparletarn. <Men låt
mej nu först säja dej, att ja vill
komma rätt å riktigt i jorden, när ja ä
dö. Klockorna ska ringa, å prästen
å alla ska ha sitt. Stuga ä värd
mer än dä.s "
«Ja, nog blir dä fäll bra mä dä,s«
sade mannen. «<Du ä då inte dö än.«
Och så fick kopparletarn hjälp
hem till stugan, och den hjälpen
betalade han med hemligheten om hur
man letar fram den röda kopparn
ur jordens innandöme. Det var en
dyrbar hemlighet. Den hade gifvit
honom arbete genom hela hans lif,
och hvad som var ännu mera, den
hade gifvit honom arbetsglädje.
Då kopparletarn lämnat ifrån sig
papperet med den dyrbara
hemligheten, dog han lugn och nöjd på
halmbädden i sin stuga.
8c
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
