Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE
radshöfdingen. ”I alla händelser skall
hon få frossa i stufvar i vår, om det så
ska bli sista gången!”
FJORTONDE KAPITLET.
”O solens höga dag, :o
sommarhelg!” Det är så vackert väder, så
ljufligt varmt, så sommarmuntert
slamrande och bullrande i detta sköna
Stockholm, hvars skattebetungade
invånare gingo omkring i längtan efter
nöjen och gröngräs, frihet och blått
vatten. Herrar med citybags i
händerna skyndade till båtarna, som lågo
och spredo svart rök öfver den
fullsatta terrassen. Fru Maud-.vandrade ner
till den centrala promenaden, det var
: visserligen lördagsstök hemma, men
hon måste ut och sola sig bland
människorna.
Hon hade fått ett allvarligt
verksam- hetsbegär och gick raskt och spänstigt,
som på språng efter något viktigt och
behagligt. Om hon skulle förkofra sin
musik? Eller väfva gobelin? Eller få
något att göra med ett folkbibliotek
— det vore en utmärkt syssla. Hon log
själf åt sina oklara föreställningar om
hur hon skulle släcka unga
kroppsarbetares kunskapstörst med sitt
intelligenta urval af böcker och bli en dyrkad
föresyn för dem. ”Så dum jag är, men
hvad gör det i så vackert väder!”
tänkte hon och lyfte lätt på kjolen så
att hon blef en ännu vackrare silhuett
på promenaden.
”Nej se Torsten ”
Det var verkligen han, med portfölj
under armen.
”Nu följer du mig en bit!”
Det var som att vara förlofvad att
gå så här med Torsten midt på blanka
förmiddan. Och Torsten var
uppmärksam och sade artigheter, man mötte
471
’bekanta, som leende hälsade det
lyck
liga paret — ”Lebruns, dom har det
bra, dom !”
Advokaten följde sin fru till
Sidenhuset.
”"Nu har jag inte tid att gå längre
med min vackra hustru,” sade han
chevalereskt.
”Men det är snart middagsdags,”
svarade hon med en glittrande blick i
hans, som talade om helt andra saker.
”"Ni är alltid hemma i tid, min
nådiga, ” sade han med hatten i hand.
”Ja ja, låt mig inte vänta! nickade
hon och gick baklänges in, det var
sådan fest öfver Torsten i dag, att hon
måste se på honom riktigt.
”Herrn kommer inte hem till
middan, ” sade FElin lakoniskt, när hon
öppnade för sin fru.
”"Hvad för något, kommer han inte
hem? Men jag talade nyss med
honom — när ringde han?”
”Å, det var allt en stund sen.”
Stämningen var totalt borta. Hon
hade fått en vild lust att gå utåt
sko
” gen med Torsten, till Haga, hvart som
helst, bara gå i fria luften, och så
kom han inte hem.
”Sa han ingenting, ingen
hälsning ?”
”Nej, han hade inte tid,” sa han.
Elin satte in maten, de lade kläder i
köket och hon var glad att få
middagen fort öfverstökad. Men när herrn
visste, att frun alltid blef ledsen, då
han gaf återbud, då var det också ett
sätt ....
Och nu var frun inte glad. Hon
rörde knappt vid maten och gick in i
sängkammaren så fort hon skjutit ifrån
sig tallriken.
Så besynnerligt, visste inte Torsten,
när de mötts, om han skulle komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
