Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE
cerad ifver. Hon hade fått något spändt
öfver sig och i den pose hon tog med
armbågen på bordet och cigarretten i
högsta hugg låg det mera
demonstration än ledighet — nu var det också
många som sågo på henne.
""Det där tycks vara en ny kavaljer
på skön Magdas horisont,” sade
docenten borta vid det andra bordet.
Notarien vände sig om på stolen.
”Så värst god smak har hon då
inte, ”” sade han, ”ynglingen är mig
för glasvacker.”
”Så, så, låt inte afunden regera dig,
lilla notarie,”” sade Balle med sitt
.enkom för dylika tillfällen uppfunna
gapskratt, som aldrig försummade att
sätta den andres nerver i dallring.
”Det är ett ganska vackert par, litet
för mycket af samma sort bara...”
Magda kände att hon var
observerad och det fick henne som så ofta
att stegra sig. Hon konsumerade
cigarretter i oafbruten följd och fast hon
satt vänd mot sin omdebatterade
kavaljer, kände hon som nålar de blickar
som riktades mot henne. Som motsats
mot solidarluften i det lilla hemmet i
Vasastaden hade restauranten någat
eggande, det var inte detsamma här
som på institutet, där man varit mera
arbetskamrat än kvinna. Och hon var
tillräckligt oerfaren för att tillmäta den
uppmärksamhet, som stundtals från de
olika borden ägnades henne, långt
större dimensioner än den hade. För
henne var det hyllning och ingenting
annat, hon kände sig omedvetet
öfverlägsen flickorna som serverade — det
tycktes henne att männen i salen vände
sina blickar från dessa surrogat för
umgänge till henne, den bildade, som
därtill var vacker och obruten af
nattvak. Och det roade henne att röka,
547
godt var det ju egentligen inte och man
fick kvalmig smak i munnen efteråt.
Men öfver rökmolnen, som hon med
välbehag stötte ut, kastade hon ibland
en förstulen bliek omkring sig och
vände sig så leende och med
fördubbladt intresse åt Charlie, som naturligtvis
inte märkt något.
”Nå, hvar var vi nu?” sade hon.
”Har du inte ännu några ordentliga
planer för framtiden, darling ?”
Men "”darling” var i detta
ögonblick inte värd mer än den förströdda
uppmärksamhet Magda ägnade honom,
allt medan han var föremål för hennes
hela lössläppta koketteri — det litet
grofva spel som den oerfarna
familje
Fflickan ibland berusar sig med när hon
tror sig beundrad.
Ty det försiggick något vid det
andra bordet. Man hade lämnat Magda
— långt innan hon visste det — och
docenten hade med trägen vana och
hjärtlös glädtighet ägnat sig åt en
omtyckt sport som helt enkelt kallades att
”reta ilska på lilla notarien”. 1I dag
var det mycket lätt. Fröken Frida
knackades fram till bordet och inleddes
i en till hälften karessant ordfäktning
med docenten. Hon lydde parolen med
nöje, docenten var kvickare än de
många byggmästartyper, hon nödgades
småle åt och fäktningen fick sin krydda
genom häradshöfdingens närvaro —
häradshöfdingen var en förfärligt fin
karl och fröken Frida var stolt när
hon lyckades få fram ett leende på
hans passiva ansikte.
Och ännu en fanns det hon ville
träffa med detta. Notarien Edberg var
det inte, han led alltid förgäfves.
Charlie blef allt otåligare i sitt hörn,
orden i det glammande kotteriet kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
