Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af Ossian Elgström.
ndtligen voro då papperen i
| ordning, den siste af rederiets
2 springpojkar hade varit nere,
och jag reste mig med en suck af
lättnad.
Genom ventilfönstrets lilla rundel
såg jag ett stycke af kajens pålverk
och ett par fötter i trasiga skor. Jag
samlade ihop konossementer och
räkningar och ramlade uppför järnstegen,
som ledde till däck. »Ä” vi klara,
styrman» mötte mig kaptenes hesa röst
från bryggan, »all rigth, kapten»,
svarade jag, stoppade papperen i fickan
och gaf mig akter ut för att se att
trossarna ordentligt »xommo hem».
Maskintelegrafen ringde,
landgångarna drogos in, »Kolgas» hvissla
uppgaf två hjärtskärande tjut och i det
hvita skummande vattnet dunkade
hon ut från kajen.
Inne i hamnen gingo vi för half
maskin, men komna utanför
vågbrytaren ringde kaptenen »fullt> och
ångaren stampade fram genom de små
hvittoppade vågorna.
Det blåste friskt därute och öfver
våra hufvuden spände sig himlen kall
och blå med en öfvergång i blekgrönt
och rosa åt väster, där solen nyss
gått ned.
»Jag ger mig katten på, att vinden
kastar om till västlig i natt,» sade
kaptenen där han med händerna djupt
nedstuckna i kavajens fickor gick
fram och åter på den trånga bryggan.
»Ett blandadt sällskap i rummet,
inte sant, styrman ?»
»Hm,» svarte jag, »mycket!»
»Talg, inlagd frukt och gud vet allt,
hvad vi få dras med denna gång.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
