Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGMANSHUS
X.
Paul Corvin till sin mor.
Kära mamma !
Det är ett faktum — ibland
tragiskt och ibland lyckosamt — att din
yngste son är så mottaglig för intryck
utifrån. Vore han ej det, skulle i dag
icke detta bref skrifvas. Men jag
kommer just nu från din äldste son, och
han stod midt i författarskap för din
räkning. Jag måste följa hans exempel.
Först vill jag dock låta en liten
vemodig suck undslippa mig: hvarför
säga till Ruben, att mina bref varit
ofullständiga och att han borde
komplettera dem! Det är visserligen sant,
att jag låtit fränders och vänners öden
förbli oskrifna, men jag har ju i stället
berättat så mycket mera om mig själf.
Och jag trodde inte att det var dig
så likgiltigt.
Men som du vill — 1i dessa rader
skall intet ljus falla öfver min egen
obetydliga person. Utan jag öfvergår
genast till tacksamhetsbetygelserna.
Det var snällt af dig att anse henne
vara en sällsam och farlig person.
Det är just hvad hon är, och just
hvad jag söker hos kvinnan. Men om
hennes öfriga egenskaper kunde du
dock ha talat i en mera imponerad
ton. När jag, jag, ligger i stoftet af
vördnad — jag som för längesen
ansåg det hela på sin höjd vara värdt
ett ödsligt hånleende och en tiondels
tår — då borde väl icke du föreslå att
vi, för att slippa undan namnlösheten,
skulle kalla henne, ja, jag ryggar för
att upprepa ditt namnförslag. Är det
då så svåärt att förstå, att en kvinna
235
som hon heter Ismenc eller Isolde
eller Irmelin.
(Gudar, hvilka namn!
hörda glömmas de aldrig!)
Medan jag kommer ihåg det — jag
kan berätta en nyhet från staden.
Mitt hjärtas härskarinna från 1i fjor,
du kände ju henne flyktigt — hon
hade för öfrigt blott en usel
konstitutionell makt — har rymt, för att nu
begagna ett folkligt och okonstladt
uttryck. Med författaren till
»Dödsblommorna».
Jag önskar dem båda af hjärtat
mycken lycka. Jag skulle önska
detsamma äfven med min hjärna, om jag
icke i början af veckan — på grund
af författarens i fråga frånvaro — fått
En gång
lösa in en växel, som bar mitt namn
i förening med hans. Jag kunde ju
ha omsatt den med ett mindre belopp,
men hvad tjänade det till att krångla.
Till slut hade jag ju i alla fall fått lösa
in den helt.
I borgen i sorgen, citerade alltid
vår far, som hade erfarenhet. Ehuru
lyckligtvis icke så stark att hans två
efterlämnade söner nödgades själfva
arbeta för brödet till lifvets torra
hvardagsmåltider. Inte ens för vinet
på gästabudsbordet.
Som du vet är medlidandet skuld
till att världen liknar ett förstoradt
Grubbens. Med en afdelning för dårar
och en för sjuka. Fanns ej
medlidandet, skulle det hela vara som en
lustgård, full af sköna och starka gudar
— och gudinnor naturligtvis. Och jag
skulle slippa begå den narraktigheten
att skrifva på en växel till åt
Dödsblommeskalden.
Om det för resten vore nog med
en, .men jag har en bestämd förkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
