Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
dem för vår besittning. Samtidigt styr
flottan kurs på ryska området i Afrika
och tar det för vår del att därmed
grundlägga vårt kolonialvälde. Hvarje
man kallas under fanorna, hvar socken
lämnar sina kyrkklockor.”
”Till hvad då, ers majestät?”
”Kanoner, naturligtvis. Kvinnorna
befallas vid vite af spöslitning att
afskära håret, som tvinnas till
bågsträngar. Rikets samtliga trollkarlar
påbjudas att läsa sina kraftigaste
besvärjelser öfver fienden. I morgon
påbörjas byggandet af triumfbågen med
min bild i öfvernaturlig storlek.
Platsen för segrarna ifylles sedermera.
Men låt oss nu för ett ögonblick
lämna statsbekymren och tänka på
bordets nöjen. Hur låter matsedeln för
dagen, öfverstemunskänk ?”
”Stekt fläsk med paltbröd och
sedan plättar, ers majestät.”
”Spottar du mig i skägget, du son
af en smutsig hynda! Slik tiggarkost
vill du ge din herre.”
”Ers majestät har själf värdigats
påbjuda stor enkelhet i kosthållet,”’
vågade öfverstemunskänken invända.
”Den mannen sättes ögonblickligen
på stegel och hjul. Det skall lära
honom att stå och drifva med sin
monark. Gyllengafvel, befall fram de
kostligaste rätter och den härligaste drufva
som rodnat under söderns sol. För
upp gycklare och danserskor från
hofoperan som spela och sjunga för oss.
Presidenten i statskontoret erhåller i
dag den nåden att skära steken,
intendenten för Nationalmuseum tecknar
menuen och Akademiens sekreterare
prisar i en sonett rapphönsets
läckerhet framför alla andra bordets håfvor.
KUNG SALOMOS KRONA
Men hvar är rnitt hof? Jag ser inte
till damerna. Kalla på dem genast.’”
Hoffruntimret var under
förhandenvarande omständigheter inte värst
angeläget att infinna sig. Men man
måste ju och samlades alltså i
Dianagalleriet under en något ansträngd
munterhet, hvars lifhanke tycktes än
mer hotad när Waldemar ändtligen
infann sig buren på ett hyende under en
baldakin.
”Det fattas bara en elefant så vore
det Konung för en dag upp i dagen,”
hviskade den glada Eleonore Malcolm
till Marianne Treight. Men hon blef
straxt allvarsam när majestätet styrde
sina steg mot henne och med en blick
full af beundran öfver hennes
beprisade skönhet lutade sig öfver henne
med orden : ”si, min kära, du är
dägelig, si dägelig är du, din hals är som
ett torn, dina läppar äro som ett
rosenfärgadt snöre och ditt tal är ljufligt,
din näsa är såsom Libanons torn, dina
bröst äro såsom två unga råtvillingar,
hvilka ibland rosor i bet gå. Sextio
äro mina drottningar och åttio mina
frillor. Vill du blifva en bland dem ?”
Pang! Där föll dygdädla
stiftsjungfrun Eleonore Adelaide Constance von
Malcolm raklång i golfvet. Kung
Waldemar böjde sig hastigt öfver den
afsvimmade, så fort till och med att
kronan gled af honom och med ett
skrammel föll på parkettgolfvet. Han
reste sig upp, den vänliga kung
Waldemar med de trötta, något blaserade
dragen och den litet förlägna
hållningen, och så sade han: ”jag hoppas det
inte är min närvaro som stört ?”
Celeslin.
s v0 0 P ve — n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
