- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1911 /
573

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN EROS’ MARTYR

Det stod alldeles stilla inom
amanuensen. Midt i julihettan kände han
plötsligt som en kall imma lägga sig
öfver hela sin kropp.

Humlan - surrade förbi igen men
återvände i en lof till den
honungsgrufva, den nyss lämnat. Och hon
vände sig med plötsligt, en smula
backfischaktigt skälmeri mot honom på
armbågen.

”Märkte ni, hur förbittrad han blef
i dag för att jag inte följde med? Och
ändå kunde han väl inte lämnat mig i
tryggare händer än era.”

En oreflekterad munterhet
med ens makt med henne.

”Jag slår vad om, att han var
svartsjuk på er — — på amanuensen!”
Amanuens Ring kände, hur han af
detta skratt klöfs som i två personer.
Den ena — och det var han själf —
erfor en förödmjukelsens sveda, som

fick



573

brände ända ner till roten. För denna
person fanns ingenting att göra. Men
den andra betedde sig som en trofast
vapenbroder ; den bestod profvet nu i
det mest afgörande ögonblicket. Den
skrattade ett fullt mänskligt skratt och
svarade någonting fullt naturligt.

Denna person låg ännu kvar i
gräset och underhöll fröken Bang, när
pensionärerna kommo tillbaka från
seglatsen. Med större brio än
någonsin upprätthöll rolighetsministern sin
prestige under den segslitna
söndagseftermiddagen. .

Det var först, när amanuens Ring
på kvällen lossade sin slips fram för
spegeln, som en inre frossbrytning
genomfor honom.

Tänk, om han fått hållas. Om han
hunnit lägga fram hvad han så länge
gömt i hjärtat — till spe.

Herren vare lofvad. Hans kärlek
hade undgått vanäran.

9 C
F Sd
AR. AN
%uy –_–"- ” ä»
” LRR RL n
TC TC IP IY D

R

[CL CÅ CL JA V

—&ogal_.t

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:27:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1911/0583.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free