Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANNEN SOM FÖRLORADE HUFVUDET.
AF WALDEMAR SWAHN.
NM oktor Palm vaknade en natt
med kallsvett på pannan.
Han hade haft en dröm —
en mycket besynnerlig och otreflig
dröm.
”Det var väl den fördömda
hummermajonnäsen,”” tänkte han och satte
sig upp i sängen, men samtidigt
började han nervöst trefva med händerna
öfver pannan, hjässan och nacken.
”Asch, sådana dumheter,” fräste
han till och sjönk åter ned mot
kuddarna.
Det obehagliga minnet af drömmen
ville dock inte lämna honom. Han
tyckte det hängde i form af ett
hångrinande ansikte öfver honom — ett
ansikte som vek undan för hans
blickar, men som ändå alltid fanns där.
I närheten alldeles inpå honom.
”Jag måste tänka på något annat,”
sade han alldeles högt och med samma
vårdade talaraccent, som han brukade
anlägga i sina parlamentariska
orationer. Och så försökte han fördjupa sig
i en brännande politisk fråga, som han
lofvat träda i breschen för under nästa
riksdagssession. I går, strax innan han
gick till statsrådets middag på
Hasselbacken, hade argumenteringen legat
fullkomligt klar för honom. Alla skäl
och motskäl hade han funnit ordnade
i sin hjärna lika metodiskt som
böc
kerna på en vetenskapsmans bokhylla.
Det återstod endast att svarfva till ett
slut, tillräckligt vältaligt att i sin helhet
kunna citeras af partipressen och
tillräckligt öfvertygande för att sprida
förvirring och tvekan hos oppositionen.
Men nu, när han åter grep fatt i
ämnet, snurrade allt omkring i ledlös och
blind förvirring. Fick han väl fasta på
ett skäl, slingrade det sig genast
behändigt ur hans tankegrepp och
lämnade endast kvar efter sig en
besvikelse, som blef allt tröttare efter hvarje
misslyckadt försök.
Gud i himmelen — kunde det ligga
någon verklighet på lur i drömmen?
Hvilken absurd tanke! Men en
underlig nattlig fantasiupplefvelse var
det i alla fall.
Rent mekaniskt började doktor
Palm åter trefva och känna på
hufvudet.
Just så här hade de tagit mått, och
sedan hade han, som varit klädd till en
flädermus, dragit korken ur en stor
aflång flaska och halat upp något, som
först liknade en svärdfisk i miniatyr
men så småningom förvandlade sig till
ett böjligt, stålglänsande sågblad —
just ett sådant som kirurgerna
begagna, när de skola skilja en människa
från hennes sjuka ben eller krossade
arm. Doktor Palm ryste till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
