Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖGSOMMARKASERI OCH RÖTMANADSPRAT 623
Nå väl, denna ankbonde — om jag
så djärfves titulera den landtlige
fjäderfäuppfödaren — meddelade i
tidningarna att han hade tjugu ankor, af
hvilka han slaktade och sönderskar en,
hvarefter han kastade bitarna åt de
öfriga nitton, som slukade dem med
girigt välbehag. Sedan skar han sönder
en annan, därefter en tredje och så
undan för undan, tills nitton snattrande
tvåfotingar voro styckade och förtärda.
Och eftersom den nittonde ankan
expedierade den öfverlefvande följde däraf
med logisk nödvändighet att denna
enda faktiskt satt i sig nitton ankor —
ett talande bevis för dessa befjädrade
individers otroliga glupskhet.
I anknytning härtill kunde ju ånyo
förtäljas den gamla historien om
huruledes Miänchhausen metade ett stort
antal ankor med tillhjälp af en och
samma fläskbit på en och samma ref,
utan krok. Dock skulle denna
anekdotiska metafor kanske te sig något väl
långtrådig för alla dem som redan i sin
barndom och ungdom tagit del af den
mångfrestande baronens äfventyr till
lands och vatten.
Och ett högre djur, ehuru på den
kulinariska rangskalan lägre stående,
lägger nu med oomtvistlig rätt beslag
på vår uppmärksamhet.
x
Rötmånaden, hvars dagantal
be
räknas olika på olika håll, men som
städse infaller under juli och augusti,
kallas nämligen af tyskar
och:’engelsmän ”hunddagar” — Hundetage,
dogdays, och fransmännens jours
caniculaires har samma betydelse. Egentlioa
perioden bör sträcka sig mellan den 22
juli och den 23 augusti, då
”Hundstjärnan”’, Sirius, stiger upp och
””lägger sig” samtidigt med solen.
Därmed är astronomien
undanstökad. Återgåm till hunden
katt’äksåkän.
Mycket har skrifvits om detta trogna
diur, människans pålitliga vän och
följeslagare sedan förhistoriska tider.
Flertalet af Månadshäftenas läsare
torde känna Jean Jacques Rousseaus
bevingade ord: ”Det bästa hos
människan är hunden.” Redan kung
Salomos Predikare förkunnar: ” Bättre
är en lefvande hund än ett dödt lejon”
— hvilket ej hindrar att Bibeln saknar
hvarje uttryck för hundens trofasthet
och vaksamhet, egenskaper, som så
högt uppskattas af oss, sena tiders
barn. Alexander Pope, den ypperste
af Englands ”klassiska” skalder skref
följande, sedermera mångenstädes
efterbildade rader på ett hundhalsband:
Jag är hans Höghets hund i Kew;
säg mig, min vän, hvems hund är du?
Hunden i fråga var en present från
skalden åt prins Frederick af Wales.
Den mera sympatiske, ehuru
kanske något mindre snillrike Oliver
Goldsmith, af Horace Walpole lika
hånfullt som smickrande kallad ”den
inspirerade idioten”, diktade en ” Elegi
vid en galen hunds död”. Tydligtvis
måste han ha skaldat i en mörk stund,
ty han säger oförbehållsamt : Mannen
tillfrisknade efter bettet — det var
hunden som dog. |
” Det skulle icke förvånat mig om
Voltaire lånat denna tankegång af sin
samtida skaldebroder bortom Kanalen,
då han mot sin förbittrade kritiker
Fréron skref ett ryktbart epigram bland
många andra. Fréron föreställes biten
af en orm, och
Ce fut le serpent qui creva!
”Det var ormen som sprack p.
kuppen !” |
z
Då kommer hastigt lurfbårig Bran,
hans hund, som ofta, så käck som trogen,
för honom brottats med björn i skogen —
Läsaren påminner sig tvifvelsutan
dessa rader ur ”Frithiofs återkomst”’.
Likt de flesta af sin tids bildade
personligheter hade Tegnér naturligtvis
njutit den snillrika Macphersonska
förfalskning som heter Ossians ’sånger;
och däraf kommer det väl att Frithiofs
präktiga vov lånat namn af Fingals.
För öfrigt myllra världens gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
