Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Första häftet
- Fredrika Bremer och kvinnornas frigörelse. Av Hilda Sachs. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i att föra pennan äfven den goda följden,
att det blef en afledare för den unga
ärelystnad, som Fredrika liksom de
flesta rikare utrustade människobarn
äga, och som är så genomsprängd af
de obrukade krafternas trängtan att
tagas i anspråk.
"Hur bittert, hur förfärligt att så
drifvas under sig själf!" utbrister hon
en gång längre fram i sin ungdomstid.
Flere år af denna ungdom förflöto för
henne under ett mörkt missmod.
"Med en oändligt liflig och
verksam själ såg jag mig stängd från all
verksamhet. Hade då någon barmhärtig
hand för mig utpekat vägen till ljus och
framtida nyttighet genom
förståndsodling och en för detta ändamål
beräknad indelning af min tid, o, då hade
ej så många år rullat mig förbi lika
nollor, och jag hade då bättre burit
hvar dags bitterhet och plåga .. .
Fruntimmers lott i allmänhet och min egen
särskildt syntes mig ryslig. Jag såg
dristighet och mod i männens blickar,
hörde dem gifva tankar och känslor
luft, och jag var dömd till tystnad, til)
intet lif. Jag kände mig vara född med
starka vingar, men kände äfven att de
voro stäckta och trodde att de alltid
skulle sä bli."
*
Genom ett härdande lif ett par
vintrar på landet, då hon trotsande
väder och vind besökte och hjälpte
traktens fattiga och sjuka, kämpade
Fredrika sig till andlig och kroppslig hälsa,
och kort därefter är det hon vid
tjugu-sjuårsåldern anonymt ger ut sina första
små "Teckningar ur hvardagslifvet".
Redan här i "Den ensamma" ser man,
hur varmt hon ömmar för sina
medsystrar, särskildt de äldre och ogifta,
ty hade hon själf kunnat fatta mod,
visste hon dock, att de många ledo.
Då som nu gafs dessutom säkerligen en
daglig påminnelse om vår ringhet, och
Fredrika kunde icke alltid låta dessa
påminnelser gå opåaktade förbi. Så
t. ex. hade Wallin en
Mariebebådelse-dag hållit en predikan om "Kvinnans
ädla och stilla kallelse", i hvilken han
formligen lassar alla fordringar och alla
dygder på kvinnan. I sin
lefnadsteck-ning öfver systern refererar Charlotte
Bremer denna predikan. Där
framhölls bland det, som isynnerhet vore
kvinnans kall, "att hon borde
undfallande stiga tillbaka där den
uppbrusande häftigheten gör henne själf till
sitt föremål; för henne gäller ingen
lefnadsbelägenhet, i hvilken det
motsatta förhållandet kunde urskuldas",
samt att hon borde "ha aktning för
andras meningar utan förkärlek till
egna, och, äfven om dessa äro i själfva
verket de rättaste, tåligt förbida stunden
att göra dem gällande".
En sådan himlaren själfförnekelse
blef naturligt nog Fredrika för svår —
eller rättare märkligt nog, ty vi böra
besinna, att orden uttalades på
1820-talet, och att hon var en ung flicka
och ändock vågade hysa annan mening
än den högt uppsatte prästmannen, ja,
till och med på visst sätt ställa honom
till rätta.
För Fredrika, skrifver systern,
syntes de missförhållanden, som hon
trott sig finna i kvinnans ställning i
samhället, vara genom denna predikan
liksom satta i system och försvarade.
Dagen därpå skref hon och afskickade
till biskopen ett anonymt bref, hvaruti
framställdes den bön, att kvinnan « sitt
ädla och stilla kall skulle få ett
motstycke genom skildrandet af mannen
sådan han bör vara i sina husliga för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0060.html
