Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Skogshuggarna på Gillinge Av Sigfrid Siwertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Där har du, ditt as!" ropte han
och slängde sedeln i synen på
Äppelblom.
Äppelblom andades tungt. Han
vände sedlarna mellan sina valkiga
fingrar och räknade dem mycket noga.
"Nu håller ni käft," sade han, "så
ger jag mig av i natt. Och så försvann
han i skymningen mellan de glesa
martallarna neråt sin stenbacke.
Natten blev tjuvmörk och stormig.
Äppelblom stod länge på båtbryggan
och stirrade ut i det svarta, innan han
kom sig för att tända på motorn. Men
det var rakt omöjligt att lämna igen
de många sköna sedlarna, så i väg
måste han. Det var bara att bita ihop
tänderna och sticka ut.
Så stod han där i sin gamla
oljerock med ratten i näven och höll undan
för sjöar, som han inte såg utan bara
hörde komma brusande ur mörkret.
Och motorn fräste, pustade och
glödde, och svänghjulet malde undan den
ena milen efter den andra. Och fram
kom han på känn mellan brott och
skär, där inte fan kunnat ta sig fram.
När han blev hjärtängslig, spände han
bara ut bröstet, så han kände hur
plånboken tryckte. Det var som där
strömmat ut värme och mod ur plånboken
— ända ner i tårna. Och han borrade
ögonen i mörkret och sög sig fast vid
ratten — och framme i stan var han
på morgonsidan.
Där hälsade han nu på en
bekanting, som var lagerdräng vid en
spiri-tuosaaffär, och köpte för några tior
det värsta dravel, där fanns att få, och
fick det fint emballerat med granna
etiketter. Men för egen räkning
upphandlade han en ny präktig oljekanna
till motorn och en belgisk hagelbössa
kal. 12 till ejderskytte.
Han kom inte i väg förrän vid
middagstiden.
Hemfärden blev inte mycket bättre
än resan bort, ty framåt natten kom
snötjocka, och han var så trött, att
han flera gånger somnade vid ratten.
Väl en timme fick han ligga och stampa
ute i snön och söka efter sin hamn.
Äntligen fick käringen hans höra
motorn och tände ljus, så han kunde ta
sig in.
De hjälptes åt att bära den tunga
lådan upp till missionskapellet, där den
försiktigt sköts in i förstun. Sen
vacklade Äppelblom hem och kastade sig
på sängen med geväret och oljekannan
och plånboken bredvid sig. Men i
drömmen kom det för honom, att han
inte förtöjt motorbåten ordentligt, och
strax var han uppe igen och ute i den
stormiga natten och lade an en ny
akter tross.
ja, sådan var Äppelblom och sådan
måste han vara i denna bistra värld,
där inte heller lymlarna få något till
skänks.
Redan vid ett-tiden på julaftonen
tyckte mor Norlin, det var något
konstigt, när hon kom klivande på den
igensnöade vägen förbi
missionskapellet. Det dånade som från en loge och
surrade som i en svärmande bikupa.
Mor Norlin gömde sig bakom ett träd.
Då klingade plötsligt en ruta, och
en kastrull kom utdansande i snöyran,
följd av ett rått och mångstämmigt
tjoande. Sedan gick den ena rutan
efter den andra, och i drivorna kring
missionskapellet lågo buteljer,
spisel-rakor, stolskarmar, stövlar, vedträn
och skyfflar.
"Jösses, så’na okristliga bovar,"
kved mor Norlin, upprörd i sin själ
över denna förödelsens ande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
