Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenskar i Japan och japaner i Sverige. Av Theodor Hagberg. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helt säkert aldrig förr använts i
samma utsträckning och som har visat sig
vara av en ganska förvånande verkan,
nämligen utbredandet av fingerade
krigsunderrättelser". Att man efter
detta krig fått en annan åsikt om det
lilla öriket, därom vittnar följande
uttalande av Viktor Rydberg i en uppsats
"Den vita rasens framtid", i vilken han
säger, att "Japan har initiativ, kapital,
intelligens och ingenjörskunskap nog
för att på egen hand uppträda som
medtävlare med den europeiska och
indisk-europeiska industrien" och han
framhåller faran av den vita rasens
undergång.
Hade japanerna väckt förvåning
genom sitt krig med Kina, så gjorde
de det i ännu högre grad genom sitt
krig med Ryssland, och vid denna tid
blevo japanerna särskilt populära i
Sverige. Från denna tidpunkt kunna vi
också räkna våra närmare förbindelser
med’ den nya stormakten.
Våra första förbindelser med Japan
sträcka sig dock ganska långt tillbaka i
tiden. Redan under 1600-talet finna vi
svenskar, som hittat vägen till det
avlägsna landet i Östern. Bland dem är
det två, som gjort sina namn något
mera kända för eftervärlden. Den ene
är Fredrik Coijet*, vilken i egenskap
av holländska kompaniets ambassadör
åren 1647 och 1652 besökte Japan, den
andre är Olof Eriksson Willman**,
vilken 1651 medföljde holländska
kompaniets ambassad och givit oss en längre
skildring av sitt besök. Men dessa voro
säkerligen icke de enda svenskar, som
under 1600-talet besökte Japan. I
Ba-tavia, utgångspunkten för de holländska
ambassaderna, voro vid tiden för
Will-mans färd till Japan omkring 25 st.
svenskar anställda och det är väl
ganska troligt att flere av dessa vid olika
tillfällen åtföljde ambassaden till
soluppgångens land, ehuru de icke lämnat
eftervärlden några skildringar av sina
intryck därifrån. Dessutom om man
får sätta tro till A. Montanus’
berättelser om holländska kompaniets
ambassader till Japan, skulle redan 1643
namnet "svensk" icke ha varit alldeles
obekant för japanerna. Han berättar
hurusom ovannämnda år holländska
fartyg hamnade på Japans ostkust och
dess kapten och besättning blevo
tillfångatagna i den tro att de voro
portugiser, som kommo för att utbreda den
kristna läran. En japansk furste med
stort följe infann sig hos dem åtföljd
av en japansk präst som tolk, vilken
talade engelska och spanska och på det
sistnämnda språket frågade dem "Om
de voro fransmän, engelsmän, danskar
eller svenskar".
Ett besök i Japan på 1600-talet
ansågs med skäl "att äventyra sitt liv bland
barbarer", ty japanerna uppträdde
med barbarisk grymhet mot de kristna.
Efter 1639 ägde icke någon europeisk
nation rättighet att idka
handelsförbindelser där utom holländarna. De
svenskar, som sålunda vid denna tidpunkt
besökte Japan, gjorde det anställda i det
holländska kompaniets tjänst.
Holländarna medtogo gärna i sina ambassader
personer, som kunde vara japanerna
till nytta i ett eller annat avseende och
medförde ofta dyrbara presenter till
hovet i Jeddo, ty de voro måna om
att få bibehålla sina handelsrättigheter.
* Fredrik Coijet var född 1620 och son till K. myntmästaren i Stockholm Julius C. Blev
sedan ståthållare på Zelandia å ön Formosa, råkade i kinesisk fångenskap, men blev genom
Karl XI:s bemedling frigiven.
** O. E. Willman studerade först vid Uppsala universitet, gick så i svensk militärtjänst,
övergick därpå 1647 i Holländska kompaniets tjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
