Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - När svenska armén sist drog i fält; för hundra år sedan. Af Carl Hellström. Med 32 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Politiserande fosterlandsvänner i ett tyskt värdshus. 1812,
Teckning av C. J. Ljunggren. Nationalmuseum.
f. d. soldater, som nu icke dugde till
mera än att sitta modell och berätta
några knapphändiga, föga sägande
historier om Napoleon, vilken de, då
Rhen-förbundets trupper hörde till den stora
armén, följt till Moskwa och Dresden,
övergivit vid Leipzig och kämpat emot
vid Waterloo. De hade, fast tyskar,
varit stolta över sin krigsherre — sedan
obligatoriskt hatat honom — men ännu
var han deras hjälte — Napoleon si
och Napoleon så — i ord eller
handling; och en av dessa gamlingar, som
ständigt somnade på modellstolen,
berättade med allvarlig kläm då han
spratt upp ur sömnen: »Napoleon sade
alltid: den som sover mer än tre timmar,
han är en nattmössa.» Därpå somnade
han igen.
Anno tretton var ett mognadens år,
Tysklands första samlingstid, då dess
ädlaste statsmän arbetade i tysthet på
att väcka och stärka det nedbrutna
folkets moraliska och fysiska kraft. Det
gällde att i hemlighet organisera
motståndet och utveckla det till en segrande
makt. — Och folkets sinnen voro
mottagliga — överallt bildades hemliga
sällskap och elektriserande ord gingo
från man till man; frihet och självstän-
dighetvar lösen och då konung
Fredrik Wilhelm III från
Bres-lau, den 17 mars 1813, i
uppropet till sitt folk, sände ut
den tändande gnistan, då
visade det sig att stämningen
var mogen. Med jubel
kastades masken; från alla håll
och yrken strömmade folk till
fanorna: för länge sedan
avskedade officerare, ämbetsmän
av alla klasser, lärda,
konstnärer, rika godsägare och,
framför allt, en frisk ungdom, full
av hopp. Liv, gods och guld
och jordisk lycka voro de offer
man vågade bjuda; unga flickor klädde
sig i manskläder för att få vara med i
ledet, fästmännen togo farväl av sina
fästmör — hustrurna lämnade till
krigsgärden sina nipper, minnen, ja, sitt hår
och sina vigselringar och buro i stället
ringar av järn — det blev en
hänförelsens järnålder — och för de tappra
stiftades järnkorsets orden!
Befrielsekriget fick även sin skald
— den unge diktaren Theodor Körner,
som just fått läppja på de första
triumfernas sötma och vunnit sin hjärtans-
Theodor Körner. Skald. Löjtnant vid Liitzows
hästjägare. Föll för fäderneslandet d. 26 aug. 1813.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
