Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Tre noveller. Av Ludvig Nordström - Judas Iskariot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var en gammal gubbe, och när han
såg n* Judas, så gick han ut och
an-mana^, att han skulle int pönte ner så
oförborgat där i kryddgårn, men n’
Judas, han va då farligt kort om huvut
för jämnan, så sint vart han och kasta
på gubbkräket. Men då vet en, att det
rakt gick alldeles på tok. För gubben
han dödde, han, tå det, som n’ Judas
kasta på’n. Ja ja, män.
Då vart nog n’ Judas liksom lite
ängslig ändå, men han visste nog, att
n’ Herodis var en farlig kronkarl till
å vränge lagen och känne till alle
tjyv-pass, som dom hadde där i
domstolsväsendet där i landet, så han
anförtrodde^, vad han hadde gjort, och då
sa n’ Herodis:
"Var det nån, som såg’et?" sa han.
"Nej!" sa nJ Judas.
"Ja, lass int om’et då!" sa n’
Herodis.
Men då kom käringa sättandes och
skulle nog tala om, att gubben hennes
hade blivit ihälslagen, för att jussom
få nån rätt, kan en ju begripa, efter
n’ Herodis var fjälingsman. Men
putt-san heller, n’ Herodis var nog som
alle annre fjälingsman, så han var svår
i att ta tå folk men aldrin att han gav
nå, så int fick käringstackarn nån rätt,
utan i stället så inbillte n* Herodis Judas,
att han skulle frie till na för att få
gården efter gubbkräket. Och det gjorde
Judas-trollet där, och, ja ja, blev det
inte gifte av.
Men jämmaligen, ett så olöckligt
äktenskap som det vart! Ja,
käring-stackarn, hon grinde bå natt och dag
med förklä sitt för öga och vagga som
för tandvärken och sucka och jämre,
och hon var då så till sig, så hon trodde
int, hon skulle kunna leva mer. Och
då n’ Judas frågte na, va det var, hon
sörjde över så oförlåtligt, så var det då
tri saker.
För det förste var det det, att hon
hade blivit å med gubben sin. Och för
det andre var det det, att hon var så
olöckligt gift. Och för det tredje var
det det, att hon hade haft en pojk, men
när överheten gav sig till å halshugge
allt mankön där i Betlehem, så hade
hon satfen i en kläkorg i havsjön, och
så hade’n flutit å gåle, och hon hade
aldrin sitfen mer.
Men nu var det så, att käringa
kungens där på ön Skariot, hon hade
nog tält om för n5 Judas, va han kom
ifrån, och då’n hörde den hann käringa
tala om kläkorgen nu, så vart han
jussom seende med en gång och såg sin
synd.
Och just på den tiden var det, som
våran frälsare for och döffte där i
Judalandet, och n’ Judas gick till’en och
bekände sin synd och fick förlåtelse
och blev upptagen i nåd och vart en
lärjunge, men du vet, att han var så
snål, som han hade lärt sig där hos
n’ Herodis, att han sålde frälsarn för
tretti riksdaler, och då han betänkte sin
synd, hängde’n sig i en gran, och sir
du nu, att det var sanning i ordet, som
de gamlen sa, att människan varder till
skam.
Aldrig var det lönande, du lek med
Guds ord, karl, utan göm’et i ditt
hjärta och ödmjuka dig inför Herren,
förty utan han är du som en lus och
komma till intet."
Och därmed gav hon gubben en
puff.
"Sitt du och sov, karl! Opp och
rusta dig. Det ring samman nu, höre
du’nt det!"
Gubben brummade, och så stultade
båda ut i den soliga dagen, bort över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
