Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Skiss. Av Carola Kanning. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma. — Hon måste ju högakta
honom om han icke gör det.
Hon tänker slunga all stolthet och
självaktning över bord och säga
honom rent ut allting; hon tänker tigga
om en allmosa.
Hennes hjärta bankar så att hon
för handen till sidan och försöker dra
ett djupt andetag. Måtte inte kraften
svika henne! Hon tänker utveckla all
den charme och allt det raffinement
varav hon är mäktig; hon tänker snärja
och fälla denne oböjlige, starke man.
Det skall bli en strid och hon måste,
hon skall segra. Hon skall kämpa för
sitt liv.
"Har jag sjunkit så djupt," tänker
hon, och ett leende syns för ett
ögonblick skälva kring munnen. Hon
ömkar och känner ett varmt medlidande
med sig själv. —
Då hör hon hur någon går i
tamburdörren. Hon kan inte andas, hennes
strupe snörs samman. Hon kryper så
långt in i den stora stolen som möjligt.
Hennes första tanke är endast att
komma undan, att fly! Men i nästa
sekund kommer hon åter till besinning,
reser sig upp, hennes ögon glöda. Nu
eller aldrig! Hon tar ett steg fram
och kommer att stå belyst som i
rampljus. Ögonblicket därefter slås
draperiet åt sidan och med ett par hastiga
steg går han inåt rummet — men
stannar plötsligt och stirrar förstummad
på den svarta gestalten. Det är så
tyst, icke ett ljud hörs, endast två par
ögon glänsa mot varandra tvärs över
rummet.
Hon tycker sig kunna läsa hans
tankar. Först blir han häpen, villrådig,
tror att han kommit fel; men han ser
på henne att han är väntad, och blir
förlägen. —
Hon känner sig plötsligt gammal.
Vad har hon gjort? På mindre än en
sekund är hon framme hos honom.
Hon griper om hans arm och hennes
ögon, hela hennes varelse är en bön:
— "Gå genast, skynda er härifrån!
Jag är galen, som lockat er hit!"
Mannen stirrar på henne som
förhäxad. Inte ett ord kan han få fram.
Till slut mumlar han: "Vad skall allt
detta betyda? Är det ni som har
skrivit — och varför?" —
Det är för sent att taga tillbaka
och hon finner heller icke ord. Hon
tar några steg bakåt, hon har plötsligt
blivit rädd för hans närhet. Hela
hennes kropp darrar, hennes händer äro
knutna och i hennes stora, brinnande
ögon läser han ett svar, tydligare än
alla ord. — Hon drar sig långsamt allt
längre ifrån honom, slutligen sjunker
hon ned i den stora stolen längst bort.
Han står kvar förlamad. Han har
ännu icke fattat situationen. Det hela
har gått så hastigt. Han är på det klara
med att han betalat chaufför’n där nere,
farit i hissen, funnit dörren olåst och
gått in — men detta! Han förstår att
hon icke drivits av äventyrslust, därtill
är hon för allvarlig. Gode Gud, är det
sant att hon älskar honom, att hon har
riskerat så mycket för hans skull?
Med ens inser han hennes ställning,
och han vill hjälpa henne. Han går
över golvet, tar en stol och slår sig
ned bredvid henne. Han böjer sig
fram och fångar hennes blick och säger
nästan som en bror: "Berätta mig
allt!" —
Hon känner sig skamsen och blyg
när hon ser hur förstående och
hänsynsfull han är. All tanke på strid
flyktar, hon blir så naturlig och
kvinnlig som aldrig förr. Sakta börjar hon
berätta om sitt sorgliga liv med dess
ständiga inre kamp. Hon döljer
ingenting. Tiden skrider, det vilar som en
skimrande sfär omkring de båda under
den matta lampan. Han har så
småningom tagit hennes hand i sin och
reflekterar över hur smal och vit den
är. Han betraktar hennes ansikte då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
