Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Fru Gunhild på Hviskingeholm. 1847—1863. Roman av Hjalmar Bergman. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i raskaste trav. Kärvännen är blek.
Men fru Gunhild är alls. icke trött.
Vid Lillhammars kyrka måste
hästarna rasta. Där håller en gammal
bonde med sin kärra. Smörbyttor ocn
hudar har han i vagnen. Han skall åka
till staden för att sälja. Kan tänka, att
det var fint för honom att komma i
följe med bruden.
Fru Gunhild är icke riktigt nöjd
med att ha bondkärran skramlande
bakom sig. Men det är en småsak. Bara
kusken ville köra fortare. De stampa
och stampa på samma plats. Därborta
glittrar Vassviken. Det är naturligtvis
en annan sjö. Men den glittrar som
Vassviken.
Fru Gunhild skriker till.
Kareten har stannat framför
Hvis-kingeholms breda trappa. Där står
Lill-Abraham, där står Marianne, där står
Brita. Och herr Abraham själv öppnar
vagnsdörren. Fru Gunhild kastar sig
över sin vän och ber honom hjälpa.
Skall hon nu spärras inne till evig tid?
Då hör hon vännen viska: Mor
kära — mor kära —
Med ens blir hon lugn och sansad.
Hon har ju barnen ikring sig. Hon
är väl inte människa att skämma ut sig
inför sina egna barn. Och för att visa
dem att hon alls icke är så tokig,
vänder hon sig till sin spenslige
.kavaljer och säger med ett kort skratt:
"Nog vet väl jag, att du är Judith
Lilja."
Hon följer herr Abraham upp i
tornkammaren. Dörren stänges.
Dagarna äro varann lika/ nätterna äro
varann lika. Så till vida har fru
Gunhild Bourmaister redan inträtt i
evigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
