Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Den misslyckade hungerstrejken. Av Otto Witt. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ah — Gudskelov — halmstrået —
det tekniska — nu var han kanske
räddad och — tekniska saker — ah — en
ingenjör — och nästa sekund yttrade
detektiven:
’’Ja, vad det rent tekniska beträffar
så tror jag att man kanske borde vända
sig till ingenjör Samson —"
"Ja, det var inte dumt, mr Brunius.
Vad är hans speciella fack?"
’ ’Värmeledningsentreprenör.’’
"Ha, ha, ha," skrattade mr Hassley
— "Nej, det går nog inte."
"Tja, man kan inte veta," envisades
Brunius och svettades så, som hade
han varit omspunneh av alla vännen
Samsons värmeledningsrör. "Samson
är en intelligent karl som få."
"Som ni vill," sade mr Hassley.
"Nå, gott, resonera med mr Samson
och låt mig så i morgon höra resultatet.
Det blir då från två håll — så mycket
bättre, så mycket bättre."
I detsamma slog pendylen, som för
omväxlings skull gick, tre slag.
Mr Hassley sprang upp.
"Nej, vad tiden gått," sade han.
"Farväl, farväl. Ja, i morgon på mitt
kontor klockan ett. Farväl, farväl"
Och borta var han.
Den stackars detektiven sjönk ned
i sin stol.
Ja, nu hade han fått en gåta att
lösa. Det hade varit hans mening att
förmå polischefen att uppsöka eller låta
kalla Samson. Hur skulle han nu
göra? Sända in en rapport så lydande:
"Efter moget övervägande finner jag
det vara omöjligt att framkasta en enda
plausibel lösning." Nej — tänk om
det gällde en helt enkel sak — då
bleve hans anseende förstört — men
— å andra sidan — visste han blott
vad det handlade om så kunde han
här utmärka sig — och mr Brunius
var ung och äregirig med det fasta
målet att én gång bliva en allra första
rangs detektiv.
Detektiven småsvor och förargade
sig vid pass en timmes tid — nej,
omöjligt han kunde ej lösa en ekvation
där alla storheter voro obekanta.
Han uppgav det hela och tog fatt
på akterna i målet: Dilling contra
Windfley och beslöt att insända en
ursäkt till polischefen nästa dag. —
Mr Hassley utkom emellertid på
gatan igen. Han smålog och sade för
sig själv:
"Lyckades fullständigt."
Han styrde sina steg till ett hus
tvärs över gatan litet längre åt
stationen till.
"Nu tar jag mr Wilson, också ’den
styvaste detektiven i riket’," sade han
för sig själv och hos denne person
upprepades precis samma samtal som
hos mr Brunius. Mr Wilson kom i
hastigheten heller icke att fråga innan
allt hade gått för vitt.
Hos Smith, den tredje detektiven,
gick det på samma sätt medan den
fjärde, mr Sallingworth tvärt sköt in
frågan:
"Vad gäller saken?"
Mr Hassley räddade sig från att
svara medelst ett par nysningar och
fortsatte sedan sitt, som det föreföll
meningslösa prat.
Allt detta tog sina tvenne timmars
tid i anspråk och när mr Hassley
äntligen var färdig och i en automobil
reste tillbaka till polisens högkvarter
mumlade han gång efter annan:
"Så skola de tagas, så skola de
tagas! Jag tycker det är roligt att
giva mina detektiver litet verkligt
huvudbry. Vid en stöld hava de dock
något spår, vid ett mord likaså — här
ha de Gud hjälpe mig inte det minsta
— sådant skärper tankeförmågan bättre
än det mest tillkrånglade brottmål. Nå,
lika gott, i morgon klockan ett ligga
fyra hövliga ursäkter på mitt bord."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
