- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
1001

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts. och slut)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"Jo, nog förstår jag det, men jag
skulle aldrig kunna säga det." Han
stirrade ttt ögonblick framför sig.
"Usch!" sade han långsamt om igen.

"Ni är nervös, det är bara det. Men
det är inte fru Askengren, det kan ni
ge er på. Annars skulle hon väl känna
på sig, om hon plågade folk. Det gör
jag, och jag är inte så värst
förandligad."

"Plågar ni folk, då?"

"Ja, när jag kommer åt. Det vill
säga, när jag tycker, det är nyttigt."

"Ni skulle passa mycket bättre än
jag där hemma på Klarabergsgatan,"
sade han nästan afundsjukt.

Jenny såg på honom med ett
fjärrskådande uttryck.

"Ja, det tror jag. Vet ni, jag tror,
att olyckan med er mamma är, att hon
har en sådan bra jungfru som Tyra.
Hon behöfver ju aldrig själf hålla på
och greja med det här lifvet."

"Det har jag tänkt många gånger.
Men det är ingenting att göra åt det.
Tyra flyttar aldrig."

Jenny satt en stund tyst och gnagde
på underläppen.

"Vet ni, hvad jag tycker?" sade
hon plötsligt.

"Nej."

"Jag tycker det är ogudaktigt att
förakta det här lifvet." Hon gjorde en
liten rörelse utåt den solblanka
strömmen och sedan öfver bordet och
matsalen. "Det skall ingen få mig att tro,
att allt det här har kommit till bara för
att man skall strunta i det. För resten,
när jag hör talas om folk, som bara
sitter och grubblar öfver det, som
kommer efter döden, så får jag alltid ett in-

tryck af, att de sitter och försöker
grubbla ut, hur man bäst skall muta de
osynliga. Barnmorskan därhemma
säger, att man skall vara utmärkt för att
bli salig, och fru von Lake tror, att
bara man är tillräckligt bra, så
kommer man upp på ett högre plan eller
kommer ifrån karma eller hvad det
heter. Alltihop det där tycker jag är
omoraliskt Vill ni inte ha mera kaffe?"
Hon gjorde en rörelse.

"Nej tack. Men jag skulle vilja
veta, hvarför ni tycker det är
omoraliskt."

"För att jag inte tycker, att man
skall vara bra bara för att få någonting
eller slippa någonting. Man kan väl
vara hygglig ändå utan att få
någonting."

Fritz såg på henne ett ögonblick.

"Ni blir aldrig någon
religionsstiftare."

"Nej, men tycker ni, jag är dum?"

"Inte personligen. Men ni har
kanhända ägnat er för mycket åt grisar för
att förstå er på folk. Tror ni verkligen,
att folk kan sättas i gång till någonting
hyfsadt, om man inte viftar med ett
premium?"

"Jag tycker, att de skulle kunna det.
Om alla ville vara snälla och hyggliga,
och göra sitt allra bästa, så skulle ju
det här lifvet bli förskräckligt vackert.
Och det skulle bli en väldig frid."

"Säger ni, ja. Men för att hålla
frid måste folk ovillkorligen ha någon
sorts aflöning antingen här eller i det
tillkommande, det får ni lof att lära er.
För resten är det ingen efterfrågan på
frid. Ni är inte själf så värst fridfull
mot mostrarna."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/1009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free