Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ganymedes och örnen. Av Frank Heller. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dade vi på uthuggningen med de vita
stenarna, och med uppbjudande av alla
mina krafter fick jag min passagerare
ur aeroplanet. Det var ej långt ifrån
att jag ångrade vad jag gjort, så matt
såg han ut; och dock måste jag tvinga
honom att bemästra denna utmattning.
Ja, han måste upp och hjälpa mig, sin
plågoande, att lämna Tyskland. Ty
säkerligen är det endast med långa
mellanrum de himmelska makterna ingripa
och sätta en motor i gång just i rätta
ögonblicket — om det nu inte var ett
motorfel; och alltså var det den trötte
tyske tullmannen som denna gång satte
min propeller i gång, sedan han
upprepade gånger viskat till mig att
uppsöka honom i staden Winkel i Elsass . . .
troligen för att bjuda mig på middag,
monsieur. Ja, han viskade, så tom var
han. I varje fall var jag nog ohövlig att
icke giva honom min adress tillbaka.
Och därpå lämnade jag honom, blek,
glåmig, raglande av trötthet på den
gröna uthuggningen, och flög tillbaka
till Valclos, där M. Pathou mottog min
berättelse med sådana uttryck att det
blev min tur att tala om polis och
fängelse. Redan samma afton lämnade
jag hans tjänst, några hundra francs
rikare än jag inträtt i den, men ej så
rik på juveler och spetsar som min
arbetsgivare in i det sista svor på att
jag var. Någon tid senare läste jag i
tidningarna att han rymt till Amerika
morgonen efter min avresa.. . Och i
ett halvårs tid sände han mig
regelbundna hotelsebrev med begäran att få
"familjejuvelerna" sig tillsända — ni
vet om jag hade dem, monsieur. Det
finns heder även bland tjuvar, säger
man; men det är en sak som tjuvarna
själva ha fördömt svårt att tro på.
Ack ja, aeroplanet är ett förträffligt
befordringsmedel, men mig hade det
denna gång med visshet befordrat i
fängelse, ifall ej den heliga jungfrun
och mina skyddshelgon så underbart
ingripit — om det nu inte var ett
motorfel, monsieur.
Under rubriken »Herr Leroux i luften» fortsätta vi att publicera den serie noveller som
påbörjades i föregående årgångs oktobernummer. Hjälten i de skilda berättelserna är
visserligen en och samma, men förövrigt bildar varje novell ett helt för sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
