Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har ni visiterat honom, monsieur, så
borde ni åtminstone ha sett att han
inte hade något chaufförsdiplom!
Herr Kessel stirrade på honom i en
halv minut utan att få fram ett ord.
Monsieur Marty tryckte på en knapp,
och efter några ögonblick kom en
gammal tjänare skyndande ned i hallen.
— Joseph, sade monsieur Marty, du
ser här polisen från Liége. Skulle du
möjligen kunna upplysa dessa herrar
om vad jag företog mig den 20 i förra
månaden?
Den gamle tjänaren såg från den
ena till den andra med vidöppna ögon.
Till slut sade han:
— Vad monsieur gjorde den 20 i
förra månaden?. . . Monsieur satt i
parken hela dagen utom då monsieur
var nere i fabriken ...
— Ja men inom huset, Joseph!
Hände det någonting inom huset, som
du minns?
Den gamle tjänaren funderade ett
ögonblick.
— Monsieur avskedade Schaeffel. . .
började han.
— Förträffligt, Joseph! Förträffligt!
Är ni nöjd, monsieur? Är ni övertygad
om att jag ingenting har att göra med
Schseffels senare förbrytelser? Eller
vill ni se mitt garage också?
Herr Kessel som tungt sänkt
huvudet gjorde en avböjande gest med
handen.
— Jag tycks ha blivit förd på
villospår, monsieur, sade han med trött röst.
Jag ber er om ursäkt för det besvär
jag förorsakat. Var övertygad om att
det är omständigheter av ovanligt slag
som tvingat mig till det.
Han gjorde en böjning på huvudet,
som monsieur Marty besvarade, och
gick långsamt mot dörren följd av
Gaston. Kommen till tröskeln hejdade
han sig plötsligt och vände sig åter till
sin värd.
— Förlåt mig, monsieur, om jag
efter det passerade vågar göra er ännu
en förfrågan. Skulle ni möjligen ha
telefon?
Monsieur Marty nickade, tydligen
förvånad. Herr Kessel återtog.
— Skulle ni vilja sträcka er
älskvärdhet så långt att ni ger mig lov att
begagna den ett ögonblick?
Hans värd böjde på huvudet med
samma förvånande ansiktsuttryck och
pekade mot rummet till höger.
— Telefonen är därinne, monsieur,
sade han. Använd den efter behag.
Herr Kessel kastade en blick på
Gaston och mumlade:
— Det är min dotter. . . Jag ringer
upp kontoret, och ...
Utan att avsluta sin mening gick han
in i det rum,- monsieur Marty antytt.
Gaston hörde honom ringa på och ropa
ett nummer i apparaten. Det dröjde;
därpå kom det en ny påringning och
herr Kessels röst, nu tydligare och
mera betonad. Åter blev det en paus,
som följdes av en hel serie skarpa
signaler och rop från herr Kessel.
Plötsligt, tio minuter efter det han gått in
i det inre rummet, visade herr Kessel
sig åter på dess tröskel med ögonen
uppspärrade av sinnesrörelse bakom
hornbrillorna.
— Gaston! ropade han. Ingen
svarar på kontoret!
XII.
Morgonen den 2 augusti klockan halv
ett till halv två.
Gaston såg på sin förman utan att
få fram ett ord. Till slut upprepade han
mekaniskt:
— Ingen svarar på kontoret!.. .
Monsieur Marty iakttog med tydligt
intresse sina båda nattliga gäster men
underlät att göra någon anmärkning.
Herr Kessel stirrade med rynkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
