Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Bajonettstriden i äldre och nyare tider. Av Sten Drakenberg. Med 19 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fäktställningar enligt Ungs reglemente.
t. ex. då den kände fäktaren Wahlfelt
gick i täten för detta utbildningsarbete,
erhöll en alltför konstmässig natur för
att kunna äga någon praktisk betydelse,
d. v. s. giva mannen i ledet en lämplig
förberedelse till bajonettstriden, som på
grund av vapnets natur måste bestå av
få och enkla rörelser, men utförda med
ett maximum av snabbhet, kraft och
säkerhet.
För att reagera mot detta slags
bajonettfäktning infördes i 1894 års
»Instruktion för rekrytutbildningen vid
infanteriet» följande passus, som är ett fuUödigt
uttryck för den tidens taktiska
åskådningssätt.
»Bajonettfäktningens betydelse härmed
eldstridens övervikt alltmera avtagit och
bör på grund därav endast bliva föremål
för ringa övning »
Denna tendens att ringakta övningar i
bajonettfäktning eller :strid kan jör
övrigt under en kortare period spåras
litet varstädes hos de europeiska
militärstaterna.
De erfarenheter, som vunnits under de
senare årens krig, tala emellertid ett helt
annat språk och nu för tiden finnes ingen
stat som vill avlägga bajonetten. På
åtskilliga håll har man till och med givit
kavalleriet ett slags korta bajonetter.
Visserligen står det fastslaget, att elden
och ej bajonetten i de flesta fall är och
förblir det verksammaste medlet att
förlama motståndarens krafter, men likvisst
har ej den sanningen kunnat jävas, att
en jämbördig motståndare trots kraftig
och långvarig eldgivning ej kan skjutas
ur en befästad ställning, utan att det
sista avgörande medlet ligger i
bajonettanfallet.
Många militärskriftställare ha
framhållit, att detta endast innebär ett
besittningstagande av en helt eller delvis
utrymd ställning. Ur krigshistorien är
det ej heller svårt att uppleta sådana
episoder. Särskilt från Boerkrigets
dagar finnas typiska exempel härpå.
Engelsmännen fmgo visserligen till en
början, såsom vid Magersfontein och
Paardeberg dyrt plikta för sina illa
förberedda och för tidigt igångsatta
bajonettanfall, men sedan de av sina motgångar
lärt sig såväl att välja förnuftigare former
för sin framryckning, som att åvägabringa
ett intimare samband mellan infanteriets
och artilleriets verksamhet, lyckades det
dem vid flerfaldiga tillfällen t. ex. vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
