Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Excellensens kvarglömda papper. Av Thomas Thorn. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är den lådan!
Damm steg fram och drog ut lådan,
som var olåst. Dess innehåll var en
underbar blandning av allt det en
kafépublik tycker om att tappa eller
glömma. Där låg dessutom en damväska.
Efter en halv minut var Damm
färdig med allt utom damväskan. Han
tog upp den och sade:
— Naturligtvis har vi lov att se,
men inte röra, einverstanden! Du har
första titten, ty du kom först.
— Det är ju dessutom jag, som
arrangerat detta med direktören, sade
Henrik Ek och öppnade väskan. Den
innehöll vad en damhandväska alltid
innehåller; excellensens papper fanns
där inte, däremot en liten elegant
ficktoalettnecessär, och dessutom: en
kabinettsfotografi av en ung man, en
mycket nätt ung man. Båda kände
igen originalet: det var Block!
Block var en inom deras kretsar
allmänt känd person: en begåvad ung
man som kommit tämligen på sned.
Viljelös som ett halmstrå gungade han
ohjälpligt på det villsamma hav, som
blott alltför gärna ville bära honom:
kvinnornas kärlek. Från
kvinnosynpunkt var han utan tvivel en nätt ung
man, för vilken mer än en — och det
var hans olycka — offrade allt; männen
betraktade honom med väl dold avund
och illa dolt medlidande.
Henrik Ek hann nätt och jämnt
knäppa igen låset och skjuta in lådan
innan fröken Ella kom tillbaka; hennes
ansikte var nu som en
sommardagshimmel när åskvädret dragit förbi.
Damm drog fram med sitt ärende, men
något guldstift fanns inte. Han bad
om ursäkt att han besvärat i onödan
och fick till svar — som alltid — den
unga damens allra vackraste leende.
Sedan tog han avsked och gick men
gjorde sig ingen brådska; han visste
att Ek skulle hinna honom innan
yttertrappan, ty nu skulle spelet börja man
mot man. Och om vinstens värde hade
han fått visshet: Ek jagade inte
husflugor.
Men var fanns papperet? Fröken
Ella, som tydligen anade dess värde,
kunde ha gömt det på ett säkrare ställe,
eller sålt det, eller–––––– Hon var
tydligen en skarp kvinna, men den som
i sin handväska bär ett
kabinettsfotografi av en man som Block, har
en svag punkt, och det är Block! Det
fanns alltså en möjlighet: att Block
hade fått papperet; kvinnor är nu en
gång sådana. Och Block var alltid
lättare att plocka än fröken Ella; han
behövde alltid pengar.
Men denna tankegång som Erik
Damms hjärna fullbordat i samma
sekund han såg fotografien i väskan,
visste han att Henrik Ek också måste
ha fullföljt. Korten satt alltså lika på
båda händer. -— ■ ’■
Redan i vestibulen upphann Ek
honom. De följdes åt till närmaste
gathörn, kåserande om sista
litteraturhändelsen. Sedan skildes de, öppet
leende åt varandras försäkringar att
viktiga göromål väntade dem — på
olika håll! — Klockan var nu halv
elva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
